Inspirationskväll

Eva Bertilsson och jag. Eva Bertilsson och jag.

Igår var jag på inspirationskväll i Botaniska trädgården. Kvällen anordnades av naturbruksförvaltningen och föreläsare var beteendevetaren och djurtränaren Eva Bertilsson (från Carpe Momentum). Eva utbildar i djurträning och djurs beteende både i Sverige och utomlands, ni som är beteendeintresserade har definitivt stött på hennes namn förut. Hon är så bra!  

Gårdagens föreläsning handlade om frivillig hanteringsträning. Och det var verkligen inspirerande!

Att träna djur (med positiv förstärkning) för tillexempel medicinska ingrepp och annan hantering (pälsvård , kloklipp etc.) på ett sätt som BARA är roligt och som också fungerar som aktivering har används ett bra tag inom djurparksvärlden men är förhållandevis nytt i sällskapsdjurs- och veterinärbranschen. I alla fall i den omfattning och med sådana metoder som nu börjat få fäste. Äntligen, säger jag!

 Det är häftigt att se att djur frivilligt, inte bara ”går med på” att ta ett blodprov eller kontrollera tänder utan faktiskt också har riktigt kul vid träningstillfällena. Tänk vad det gör för djurets självkänsla! Och tänk vad mycket lättare det blir för den veterinär, sköterska eller matte/husse som ska utföra hanteringen!

Eva pratade igår bland annat om startsignal. Genom att djuret kan signalera att ”nu kan du börja, jag vet vad som ska hända” ges djuret en möjlighet att kontrollera sin egen situation. Det är ju häftigt eftersom det är en av parametrarna man använder för att mäta djurvälfärd!

 Det slog mig att jag har en startsignal med min lilla chihuahua, Betty. Den har liksom infunnit sig av bara farten. Eftersom hon är väldigt liten (runt kilot) och ibland blir trött, frusen eller terrängen blir för svår kan jag behöva bära på henne. För att veta om hon vill bli buren eller klarar sig själv frågar jag henne ” ska jag bära dig?”. Hennes startsignal är att gå och ställa sig framför mina fötter. Det är väldigt tydligt. Ibland springer hon allt vad hennes lilla kropp bär för, då är det oftast kallt. När hon inte vill fortsätter hon och strosa runt och ignorerar mig helt enkelt. Har jag frågat och hon inte vill lyfter jag såklart inte upp henne, det skulle ju förstöra hela frivillighetstänket.
För ”paniklyft”, dvs då jag måste lyfta upp henne utan att hon har möjlighet att välja har vi ett annat ord så att hon i alla fall vet och är beredd på att jag kommer att lyfta. Det gör att hon kan förbereda sig. 

Ha en fin helg och ta hand om era pälsklingar!

Ps. Dagens mysigaste; Idag har vi på Yoma haft vårt månadsmöte, som brukligt med frukost på Brogyllen. Kontorshunden Saga fick såklart vara med. 

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Ulrika,Bianca,Julia,Ozzy » Inspiration i stallet :  ”Så kul att läsa din underbara blogg och man förstår verkligen hur mycket du brin..”

Arkiv

Länkar

Etiketter