Skam

Jag tror vi alla känner det ibland. Eller nej, kanske inte riktigt alla. Jag tror att vi som ser våra husdjur, som ser deras behov och som på vet att de är egna individer med artspecifika och individspecifika behov känner så ibland. De gamla stofilerna med inställningen att ”en hund bara är en hund” eller ”kattfan klarar sig själv” kanske inte lika mycket… men dem pratar vi inte om i den här bloggen. Det är så skönt!

Det är bra med dåligt samvete och skam. Ibland. Det är bra att det gör oss uppmärksamma på saker och påminner oss om att förändra saker. Det är dåligt med dåligt samvete och skam. Ibland. När det tar över, äter upp oss inifrån och tar upp så mycket energi att vi inte orkar göra en förändring.

När vårt djur har beteendeproblem upplever vi det ofta som fruktansvärt jobbigt. Själva problemet är jobbigt såklart, men sen är det också jobbigt med skammen. Jag tror den ofta handlar om att vi tycker att vi misslyckats. Vi tycker att vi borde ”uppfostrat” djuret bättre eller ”haft mer tid” för djuret eller något annat. Vi jämför oss med andra och andras husdjur. Ibland kan vi också läsa på olika forum och höra av  självutnämnda proffs att beteendeproblemet beror på ”dåligt ledarskap”. Läser ni någonting där det uttrycket används kan ni direkt räkna bort det som humbug. ”Dålig ledarskap” termen används nästan alltid i forum där man arbetar efter EXTREMT FÖRLEGADE metoder som är helt evidensbefriade.

Med det sagt är det klart att vi gör fel ibland och vi påverkar våra husdjur. Alla har något vi inte riktigt lyckats med i vår roll som djurägare. Det är okej. Vi gör så gott vi kan. Det viktiga är att vi inte ger upp. Att skam och dåligt samvete gör oss till trötta, ledsna och nedbrutna djurägare. Ibland kan det göra oss mer fokuserade på oss själva än vår träning med djuret och det blir ju tokigt.
 Ta hjälp med ditt djur om ni har det kämpigt, om det är något som inte funkar. Det ska faktiskt vara kul att ha djur!

 Har du en vän som har problem, stötta och peppa, hjälp till. Ingen blir bättre av syrliga kommentarer eller av att bli skambelagd. Vi vet faktiskt väldigt lite om varandra och om andra husdjur. Sanningen är inte bara de få minuterna vi ser.

 Att ta hjälp är inte skamligt. Det är ansvarsfullt. Det är att hjälpa sitt djur och sig själv. Jag tycker att om har du ett beteendeproblem.. för all del, vilket problem som helst, och har sökt professionell hjälp ska du hålla huvudet jäkligt högt och berätta det för alla. Berätta för alla vilken ansvarsfull individ du är. Nu är det slut på skammen.