Etik 

I helgen har vi på Yoma varit på etikkonferens i Uppsala med Veta-bolaget.

Helgen bjöd på en hel del föreläsningar och gruppdiskussioner. Imponerade mest gjorde veterinär Maria Karlsson när hon dag två hade en tankeväckande, lagom utmanande introduktion till dagens gruppdiskussioner.

Det var till största delen veterinärer representerade och jag kände mig ibland lite malplacerad med mitt etologiska och icke veterinärmedicinska perspektiv. Jag önskar att vi etologer hade en mer självklar del i djurhälsopersonalen. I andra länder är faktiskt beteendedelen en veterinärmedicinsk inriktning men här i Sverige har det ställts lite vid sidan av djurhälsovården.

Det var givande etiska diskussioner kring djurhålsopersonalens etiska ansvar och riktlinjer. Om vad djursjukvården får kosta och vad som egentligen innebär att skydda djur från onödigt lidande.

Jag är nöjd med helgen och särskilt glad över de givande möten med veterinärer, djurvårdare och djursjukvårdare jag haft under helgen.

Det jag saknade var kanske en diskussion om den psykosociala arbetsmiljön i branschen efter veterinär Linnéa Larssons gripande föreläsning om hennes utbrändhet och resan tillbaka. Varför vågar ingen prata om sjukskrivningar, självmordsstatistik eller utmattningssyndromsstatistiken i branschen och i vårt samhälle?
 
Tack Veta-bolaget för en väl arrangerad konferens. Jag hoppas vi ses igen.
 
Ta hand om varandra!