King, nu sover jag i en bur! 

21 februari 2019 « Tillbaka

Jag var tio år gammal och hade längtat mer än lovligt efter att börja på den där fritidsgården som var full av djur. Där fanns får, höns, katter, getter och bäst av allt: kaniner. Många av oss djurnördar har nog något sådant minne där gnistan liksom tändes. Min gnista tändes på den där fritidsgården.

Efter någon månad fick jag chans att hyra en bur och köpa en alldeles egen kanin. Han var liten, vit och hade stora, blåa ögon. Hela vägen från kaninutställningen till gården hade jag honom i knäet. Sedan dess var det vi två, varje dag genom hela mellan- och högstadiet. Jag hann ha en himla massa frisyrer och olika mycket svart kladd runt ögonen. King, som han hette, var där hela tiden. Vi var bästa vänner.

King bodde i en bur på 100 cm * 50 cm. En bur godkänd enligt jordbruksverkets föreskrift L 80, inget konstigt alls. Singellivet passade honom bäst, för han var inte kastrerad. Han kom ut och satt i mitt knä eller skuttade i en hage 20 min – 1 timme efter skolan. Jag var en fantastisk kaninägare. En av de absolut mest engagerade. Det sa alla. Vi åkte på utställningar och vann lite priser, han sprang lös och jagade mig runt sommarstugan. Jag minns att King älskade tusenskönor, så dem plockade jag och puttade in i hans bur.

När jag var 16 fick jag veta att det foder jag gett King skulle göra att han fick den sista sprutan. Hans livslust gick ur honom och fler tandoperationer skulle inte ge gnistan åter. Jag grät såklart. Jag grät för att han inte fanns mer. Jag grät för att det var mitt fel.

Idag är jag ordförande för Sveriges Kaninvälfärdsförening och arbetar med att sprida rätt kunskap om hur smådjur ska skötas. Jag har två kaniner som båda dumpats utomhus i dåligt skick. De har sedan de kom hit aldrig ens sett en vanlig kaninbur. Ture och Elsa har alltid varandra, ofta mig och ibland njuter Elsa av att få hela pälsen tvättad av min hund. Deras kost består av hö, bladgrönt och minimala mängder pellets. Ett helt rum är deras, och mitt i det står min säng med kompostgaller runt. Jag sover i en bur. Ja, för jag ska ju bara sova. Varför ska jag ha ett helt rum till det?

Jag kommer aldrig kunna allt om kaniner, hundar, katter… eller något annat djur som flyttar in hos mig. När jag var liten litade jag på den information jag hittade. Det ledde till Kings död. Idag är det otroligt viktigt för mig att vara källkritisk, att söka vetenskapligt grundad information och att lära mig mer hela tiden. Men mer än något annat har jag lärt mig vikten av att följa detta viktiga citat:

“Forgive yourself for not knowing what you didn’t before you learned it.”
-          Maya Angelou

Kom ihåg att alltid vara öppen för att lära dig nya saker, även om det kan kännas jobbigt. Vi gör alla vårt bästa för de djur vi har under vår vinge. Att våga omfamna förändring är starkt och otroligt utvecklande. I vissa fall leder det till att dina djur mår bättre, i andra fall leder det att du blir etolog.
Text: Emma Almquist, Etolog 

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Ulrika,Bianca,Julia,Ozzy » Inspiration i stallet :  ”Så kul att läsa din underbara blogg och man förstår verkligen hur mycket du brin..”

Arkiv

Länkar

Etiketter