EtologiBloggen
En del av etolog.se
0 kommentarer 
En etolog är en person som har studerat djurs beteenden och orsakerna bakom dem.
För några år sedan hade jag en omplaceringshund med stora psykiska svårigheter. Med mycket jobb lyckades vi ge henne ett bättre liv men jag kände att jag räckte inte till för att hjälpa henne fullt ut. Mina erfarenheter med den här hunden och en önskan om att kunna förstå hur och varför djur beter sig på olika sätt och ha en möjlighet att kunna hjälpa djur till en bättre välfärd sporrade mig att utbilda mig till etolog.
Så efter fem års studier och en mastersexamen i tillämpad etologi har jag tillägnat mig en djup förståelse för djurs olika beteenden. Jag kan nu arbeta som etolog, men vad gör jag egentligen?
Det man kanske först tänker på är att en etolog arbetar med rådgivning för djurägare som har beteendemässiga problem av något slag med sina djur. Genom Etolog.se kan jag göra just det. Jag har rådgivning framför allt för kattägare och kan på så sätt direkt hjälpa katter till en bättre välfärd. Jag håller också föreläsningar och kurser där jag förhoppningsvis ingjuter mer kunskap och förståelse för djurens behov och beteenden hos nuvarande och blivande djurägare. På så sätt kan jag indirekt bidra till att djur får bra liv.
Det här är ju toppen, precis vad jag ville. Många etologer arbetar fullt ut med detta men för mig är det en sidoverksamhet. Jag har ytterligare en passion, att arbeta för att försöka rädda utrotningshotade djur. Därför jobbar jag på Nordens ark, en djurpark i Bohuslän som har just bevarande av hotade arter som sitt mål och syfte.
På en djurpark finns många behov av en etolog. För att utforma hägnen så att de passar djuren, för att veta hur och vilka djur som eventuellt passar ihop. Skötselrutiner, träning, foderstater.
Fram tills alldeles nyss jobbade jag främst med besökare. Genom guidningar, läger och utbildning får jag möjlighet att träffa människor i alla åldrar, med olika bakgrund, intressen och inställningar. Och jag får möjlighet att prata med dem, förklara, berätta och diskutera om hur djur beter sig, varför de gör som de gör och vad vi människor kan göra för att möta djurens behov och önskemål. Det är jättekul.
Jag får fantastiska frågor. Jag förväntas inte bara kunna berätta om de djur vi har framför oss i parken utan svara på frågor som:
"Igår såg jag en ekorre som gick runt i en ring, varför gjorde den så?" eller Vad är det för djur som låter så här ...? Men också massor med intressanta inspirerande frågor som kan leda till spännande diskussioner om djurs beteenden och hur vi förstår djuren omkring oss. Det är just detta jag tycker är så roligt med guidningar, föreläsningar och liknande, att få en möjlighet att upplysa människor, att få se och uppleva de där aha-ögonblicken när människor inser varför ett djur gör som det gör eller vad man själv kan göra för att få en bättre förståelse, interaktion eller kunna hjälpa.
Jag kommer alltid fortsätta att prata om djur med olika människor men just nu har jag precis gått över till en mer administrativ tjänst där jag bla har hand om transporter av djur. Där har jag också stor nytta av mina etologiska kunskaper för att tex se hur en transportlåda passar en visst djurart. Är det ett grävande djur med klor är det olämpligt med ett gallergolv som den kan skada klorna på. Är det ett lämpligt strömaterial eller kommer djuret äta upp det och är det i så fall farligt osv.
Så som ni märker kan en etolog arbeta på massor av olika sätt. Det här är bara ett litet axplock. Det är väldigt spännande och roligt och ibland riktigt, riktigt utmanande!
Text: Etolog Ulrica Ahlrot
Kattfamilj med mamma, pappa och två kattungar
Att föda upp katter är inte alltid så enkelt. Förutom det uppenbara, att katterna vi använder i avel ska vara friska och sunda, är det något av en konst att hålla dem i grupp också. Det första tipset som brukar ges när vi vill optimera chanserna att få katter att fungera bra i grupp är att kastrera dem. Som kattuppfödare fungerar inte det riktigt. Vi behöver hitta andra sätt att hålla harmoniska kattgrupper.
Kattunge, mamma och moster
Solitära
Katter är ursprungligen solitära djur dvs. ensamlevande djur. Förenklat kan vi säga att vuxna hankatter lever ensamma och vuxna honkatter lever med sina kattungar tills de är tillräckligt stora att klara sig på egen hand. Vuxna katter träffar varandra under parningssäsong och de kan stöta på varandra där deras revir överlappar med varandra.
Det är lätt att missta solitär för asocial, men så är inte fallet. Katter är sociala djur. Därför kan det fungera att ha dem i grupp. Det vi behöver tänka på är att de inte är flockdjur och därför sällan trivs i stora grupper. Av flera anledningar brukar vi rekommenderas att inte hålla kattgrupper om fler än fem vuxna individer. Det handlar dels om att deras immunförsvar inte är anpassade för att leva i stora grupper, men de är inte heller beteendemässigt anpassade för att leva i större grupper än så. En honkatt får i genomsnitt fyra kattungar: hon lever i en kattgrupp om fem individer.
Revirhävdande
Utöver detta är katten revirhävdande, i synnerhet fertila katter. Vuxna hankatter kan ha stora revir som överlappar flera honors revir och under parningssäsongen har de extra låg toleranströskel för andra hanar. Honkatter å andra sidan träffar och parar sig gärna med flera olika hankatter för att maximera chanserna till friska och livskraftiga avkommor. Honkatten är som mest revirhävdande när hon har kattungar då hon är beroende av god tillgång på mat och skydd för att hon och ungarna ska överleva.
Både fertila han- och honkatter kan markera revir. Det är ett normalt beteende hos fertila katter, det är ett sätt för dem att kommunicera med varandra (och med oss). Honkatter revirmarkerar främst när de löper medan hankatterna kan markera året runt, dygnet runt. Du kan minska risken för revirmarkering genom att hålla en liten, stabil kattgrupp i en förutsägbar miljö. Varje förändring i miljön kan utlösa revirmarkering. Ofta frestas vi att städa undan all urinlukt, men eftersom spridandet av sin lukt är själva poängen med att markera revir kan det vara kontraproduktivt att städa undan all lukt. Att sprida ut lådorna så att lukten sprids och hålla undan andra dofter som parfym, tvättmedel, sköljmedel, doftljus osv. kan underlätta om man vill hålla markerande till lådorna och minska frekvensen av markerandet.
Den optimala avelsgruppen
Det finns självklart inte ett recept på hur du får en välfungerande kattgrupp, men jag ska försöka ge några tips på vägen. Oavsett om vi föder upp katter eller inte är det viktigt att katterna har god tillgång till resurser. Resurser handlar om grundläggande saker som mat, vatten, gömslen, viloplatser, toalådor osv. Saker katten inte bara vill ha utan som den måste ha för ett gott liv. Det behöver finnas lika många resurser som katter och de ska placeras så att ingen individ kan dominera dem. Har du fyra katter och fyra toalådor ska lådorna placeras ut på flera ställen i hemmet. Ställer du alla lådorna i tvättstugan kan en individ sätta sig i dörröppningen och hålla de andra katterna borta från lådorna. Den principen gäller för allt, resurserna ska spridas ut så att de finns tillgängliga för alla. För en fertil hankatt kan även fertila honkatter betraktas som resurser vilket innebär att han kan vakta dem, specifikt från andra fertila hanar men även från andra katter t.ex. från en kastrerad katt i gruppen. Av den anledningen är det lämpligt att hålla sig till en fertil hane per kattgrupp. En del hanar är väldigt efterhängsna eller vaktande och skapar frustration hos honorna, i sådana fall kan det vara lämpligt att hålla undan hanen från honkatterna så att det inte uppstår konflikter. Ett alternativ kan vara att placera honom hos en fodervärd. För en del hanar är livet som ensamkatt det optimala, medan andra mår bra av att ha en kastrerad kompis.
Alla katter behöver möjlighet att dra sig undan och vara ifred, men det är extra viktigt att ta hänsyn till dräktiga och digivande honkatter. En del honkatter vill inte ha de andra katterna nära under förlossningen och tiden därefter, då behöver hon få ett eget område dit de andra katterna inte kan ta sig. Andra honkatter vill gärna ha med andra katter hela vägen in i bolådan. Det är inte helt ovanligt att kattmammor, främst nära besläktade, hjälper varandra och tar hand om ungarna tillsammans. Var uppmärksam och anpassa miljön efter just dina honor. Kattmamman vill ofta flytta på sina ungar, även det är ett helt normalt beteende som kan härledas till att skydda ungarna från rovdjur. Har du en kattmamma som flyttar på sina ungar hela tiden kan det bero på att hon känner sig otrygg och är stressad. Ibland räcker det med att bädda rent i bolådan för att hon ska lugna ner sig, ibland kan man behöva flytta på bolådan eller kanske har två bolådor hon kan alternera mellan.
Fråga dig även hur du med din avel kan påverka. Vilka katter avlar du på? Är det katter som fungerar bra i grupp, katter som inte bara accepterar varandra utan som bygger upp sociala relationer med varandra (putsar varandra, leker med varandra, sover tillsammans mm.)? Vi behöver tänka i termer om både gener och miljö.
Sist men inte minst, hur en kattgrupp fungerar beror även på personkemi. Alla katter gillar helt enkelt inte varandra. De kan fungera bra i en kattgrupp, men inte i en annan. De kan fungera med en eller två av sina kattkompisar men inte med den tredje.
Så sammanfattningsvis:
• Små kattgrupper (max 5 vuxna)
• En hane per kattgrupp
• Minst lika många resurser som antalet katter
• Sprid ut resurserna
• Vi får vad vi avlar på, vill du ha sociala katter: avla på sociala katter
• Personkemi
//Etolog Matilda Eriksson
– inte när tankar om avlivning eller omplacering redan väckts.
”Nu orkar jag inte längre!”
”Jag kan inte ens gå hemifrån längre!”
”Jag har försökt allt!”
Jag älskar att ge konsultationer i beteende. Att vara en problemlösare, lite av en detektiv när jag försöker komma fram till orsakerna bakom ett problematiskt beteende. Problematiskt antingen för hunden, men oftast för ägaren eller kanske för båda. Jag älskar detta! Jag får ta på mig min klurarhatt och komma på bra lösningar. Lösningar som både innebär aktivering och träning av hunden, men alltid först en förändring av miljön, ett förändrat tankesätt från ägaren och tips på olika hjälpmedel innan matte eller husse ens kan få en hund som är redo att ta till sig av träningen vi vill göra och resultaten vi vill se.
Och även fast jag älskar detta så blir jag väldigt ofta även uppgiven av detta arbete. Anledningen är för att de ägare som söker sig till mig och säkerligen även till andra inom mitt område gör det för sent. De gör det när de inte orkar mer, inte klarar att få till vardagen, är så trött och less på sin hund att det skadar deras relation och allt känns bara tråkigt eller att de till och med redan börjat fundera på att ta bort hunden.
Kanske har du en hund som utvecklat en rädsla för något eller en hund som inte kan vara ensam hemma. Kanske upplever du att hunden är aggressiv när den skäller på alla andra hundar på promenaden eller är det så att hunden inte lyssnar hunden på ett ord du säger. Och det är inte så enkelt att detta bara är ägarens och hundens problem. Utan som hundägare ska man inte bara ha en lydig hund utan man ska vara sådär peppig och göra allt rätt, annars kommer samhället och säger ajabaja. Och förutom pressen från samhället så har man redan en press på sig själv, den som ger en dåligt samvete när hunden inte fick den där långa promenaden eller fick vara hemma själv när man gick på bio. Och detta är normalt, men det behöver inte vara så…
Jag försöker såklart men det är inte alltid lätt att ta ägaren från denna jobbiga känsla och tillbaka till det som förväntades av att vara hundägare – härliga promenader i solen, en kamrat för livet, någon att mysa med i soffan och någon som alltid är glad när man kommer hem – någon som ALLTID finns där för en. Men å andra sidan så är detta ganska stora förväntningar på en annan individ. Hur ska någon kunna leva upp till detta?!? Och när hunden inte lever upp till detta så kommer den där känslan av nedstämdhet, besvikelse och ledsamhet. Men där tar man tyvärr oftast inte hjälp eller pratar med någon, för en tänker ju att man kan klara detta!
Ofta kör man på. Kan själv. Och vill inte visa sig svag. Men det är här man gör fel. Mitt allra bästa tips till hundägare är att ta hjälp tidigt! Känner du att din valp är jobbig – prata med någon som kan beteende eller gå en bra valpkurs. Har du en hund som börjar göra konstiga saker – prata med någon! Känner du att din och din hunds relation börjar hamna snett – prata med någon! Kanske boka en konsultation eller bara hör dig för om någon har något tips. Och när jag säger hör dig för menar jag inte på ett forum på Facebook, utan prata med någon som är utbildad och kan ge svar som är individanpassade till dig och din hund och baserade på mjuka vetenskapliga metoder. Som till exempel någon av oss på Etolog.se. Vi finns i nästan hela landet och det är sånt här vi gör – leker detektiver och brinner för att mattar och hussar ska vara lyckliga med deras djur.
Så ta hand om din relation med din hund eller vad du nu har för djur. Vårda den. Sätt realistiska krav och förväntningar på den. Ta den inte på så stort allvar och försök ignorera vad samhället tycker. Älska ditt djur helt enkelt – och ta hjälp om du behöver.
Etolog Jannice Kindsjö
Du&Djur
Jag var tio år gammal och hade längtat mer än lovligt efter att börja på den där fritidsgården som var full av djur. Där fanns får, höns, katter, getter och bäst av allt: kaniner. Många av oss djurnördar har nog något sådant minne där gnistan liksom tändes. Min gnista tändes på den där fritidsgården.
Efter någon månad fick jag chans att hyra en bur och köpa en alldeles egen kanin. Han var liten, vit och hade stora, blåa ögon. Hela vägen från kaninutställningen till gården hade jag honom i knäet. Sedan dess var det vi två, varje dag genom hela mellan- och högstadiet. Jag hann ha en himla massa frisyrer och olika mycket svart kladd runt ögonen. King, som han hette, var där hela tiden. Vi var bästa vänner.
King bodde i en bur på 100 cm * 50 cm. En bur godkänd enligt jordbruksverkets föreskrift L 80, inget konstigt alls. Singellivet passade honom bäst, för han var inte kastrerad. Han kom ut och satt i mitt knä eller skuttade i en hage 20 min – 1 timme efter skolan. Jag var en fantastisk kaninägare. En av de absolut mest engagerade. Det sa alla. Vi åkte på utställningar och vann lite priser, han sprang lös och jagade mig runt sommarstugan. Jag minns att King älskade tusenskönor, så dem plockade jag och puttade in i hans bur.
När jag var 16 fick jag veta att det foder jag gett King skulle göra att han fick den sista sprutan. Hans livslust gick ur honom och fler tandoperationer skulle inte ge gnistan åter. Jag grät såklart. Jag grät för att han inte fanns mer. Jag grät för att det var mitt fel.
Idag är jag ordförande för Sveriges Kaninvälfärdsförening och arbetar med att sprida rätt kunskap om hur smådjur ska skötas. Jag har två kaniner som båda dumpats utomhus i dåligt skick. De har sedan de kom hit aldrig ens sett en vanlig kaninbur. Ture och Elsa har alltid varandra, ofta mig och ibland njuter Elsa av att få hela pälsen tvättad av min hund. Deras kost består av hö, bladgrönt och minimala mängder pellets. Ett helt rum är deras, och mitt i det står min säng med kompostgaller runt. Jag sover i en bur. Ja, för jag ska ju bara sova. Varför ska jag ha ett helt rum till det?
Jag kommer aldrig kunna allt om kaniner, hundar, katter… eller något annat djur som flyttar in hos mig. När jag var liten litade jag på den information jag hittade. Det ledde till Kings död. Idag är det otroligt viktigt för mig att vara källkritisk, att söka vetenskapligt grundad information och att lära mig mer hela tiden. Men mer än något annat har jag lärt mig vikten av att följa detta viktiga citat:
“Forgive yourself for not knowing what you didn’t before you learned it.”
- Maya Angelou
Kom ihåg att alltid vara öppen för att lära dig nya saker, även om det kan kännas jobbigt. Vi gör alla vårt bästa för de djur vi har under vår vinge. Att våga omfamna förändring är starkt och otroligt utvecklande. I vissa fall leder det till att dina djur mår bättre, i andra fall leder det att du blir etolog.
Text: Emma Almquist, Etolog
Vår hästexpert Emelie med en häst som riktigt njuter!
Det är sedan tidigare känt att man kan titta på en hästs ansiktsuttryck, för att se om den har ont. Men nu har forskarna även lyckats kartlägga hur hästen ser ut när den är glad, eller upplever något positivt. Man skulle kunna säga att hästarna ler, fast på sitt egna vis.
För att ta reda på hur hästarnas ansiktsuttryck och kroppsspråk ser ut när de är glada ryktade man hästarna. Hälften av hästarna ryktades på ett traditionellt sätt, och rykten fortgick oavsett hur hästarna reagerade på den. Resten av hästarna ryktades också, men här var man lyhörd för hästens signaler. Visade hästen obehag slutade man och visade hästen att den gillade att bli ryktad på ett visst ställe borstade man lite extra där. Ett år senare genomgick hästarna samma procedur igen, detta för att man ville se hur hästarna reagerade beroende på tidigare erfarenheter.
Hästarnas reaktioner under rykten spelades in och analyserades sedan och forskarna kunde ganska snabbt se hur hästarna reagerade när de upplevde något positivt, i det här fallet att bli ryktade och lyssnade på. Dessa hästar höll nacken lite höjd, hade sina öron riktade bakåt men i vinkel med nosen, ögonen var halvslutna och överläppen var utsträckt och hölls antingen stilla eller så rörde den på sig. Man såg också att när hästarna blev ryktade ett år efter första försöket, så hade de hästarna som blivit ryktade på det trevligare sättet, ett leende redan från start.
Det är lika viktigt att kunna se tidiga tecken på att hästen är glad, t.ex. att överläppen sträcks lite som att kunna se tidiga tecken på att hästen inte är nöjd med situationen, t.ex. spända mungipor eftersom vi då snabbt kan undvika att hästen behöver ta till ”starkare” signaler för att bli lyssnade på.
En god välfärd handlar inte bara om att djur ska slippa situationer som de upplever som negativa. Det handlar snarare om att djur ska ha positiva upplevelser!
Lansade, L., Nowak, R., Lainé, A.L., Leterrier, C. Bonneau, C., Parias, C., Bertin, A. (2018) Facial expression and oxytocin as possible markers of positive emotions in horses. Scientific Reports 8:14680 doi: 10.1038/s41598-018-32993-z
Text: Emelie De Boussard, Kognitionsetologerna
Det finns en seglivad myt om att hästar som tuggar (när de inte äter förstås) t.ex. i samband med träning, gör det för att visa underkastelse eller att de har lärt sig något. Men detta har faktiskt inte studerats systematiskt, så vi har inte riktigt kunna säga vad det beror på. I en färsk studie från Norge har man tittat på ferala hästar i Ecuador för att försöka ta reda på vad tuggandet har för funktion. Hästarna som har studerats lever i stora flockar under naturliga förhållanden. Forskarna samlade in totalt 202 observationer där tuggande eller slickande förekom och undersökte sedan dessa utifrån olika frågeställningar.
Först tittade de på om tuggningarna berodde just på att en häst ville visa underkastelse gentemot en annan häst. De tittade alltså på när en häst närmade sig en annan och visade ett hotfullt beteende (ex. bakåtstruktna öron). Om tuggningarna berodde på underkastelse borde hästen som inte visade ett hotfullt beteende, vara den som tuggar, men så var inte fallet. Däremot såg forskarna att båda hästarna tuggade och att det var hästen som visade ett hotfullt beteende som tuggade mest. Utifrån dessa resultat går det alltså inte att säga att tuggningarna beror på att en häst vill visa underkastelse.
Forskarna fortsatte att analysera observationerna genom att se om tuggningarna förekom i spända eller avslappnade situationer och här hittade man ett intressant mönster. Tuggningarna förekom oftast i övergången från en spänd situation till en avslappnad situation. Forskarnas slutsats blev att tuggningarna troligtvis beror på att hästarna är torra i munnen (en följd av att det är det sympatiska nervsystemet har varit aktivt) efter den spända situationen och att de börjar salivera (en följd av att det parasympatiska nervsystemet istället är aktivt) när de slappnar av. Forskarna menar dock att det är svårt att veta om hästarna tuggar för att de slappnar av eller om tuggandet hjälper dem att slappna av. Vi vet inte heller vilken typ av stressor som utlöser tuggandet så det finns gott om frågeställningar att undersöka vidare.
Men nästa gång du ser en häst som tuggar är det värt att fundera på vad hästen precis har gjort, speciellt om det sker under träning.
Du kan läsa mer om studien här.
Emelie Deboussard
etolog.se
Invigning av fösta månadsmötet! Några av etologerna var med på länk och några på plats i Göteborg den 3e augusti. Vi ser fram emot många fler roliga och givande möten!
Hoppas ni har haft en fantastisk sommar! Det har jag. Det har dock varit lite dåligt med regn och riktigt tufft för skogsägare och lantbrukare. Nu håller vi tummarna att det regnar lite så åtminstånde vallen tar sig!
Jag har fantastiska nyheter! Nu blir det ändring här på bloggen! Etolog.se har äntligen kommit igång!
Det känns så kul att kunna skriva att vi i skrivande stund är 7 anslutna etologer! Och då har vi inte ens officiellt lanserat ännu! Det ska bli så roligt att se plattformen växa och ta form. Följ med på vår resa!
Etolog.se är en del av Yoma Consulting AB. En plattform för etologer och verksamheter, djurägare och veterinärklinker. Vi hoppas och tror att vi kan sätta etologerna på kartan genom gemensamma krafter och samarbete. Vi vill erbjuda djurägare kvalitativ hjälp och rådgivning kring djurs beteende och träning. Vi finns också för verksamheter så som klinik, zoobutik eller gymnasieskola. Vi vill att det ska vara lätt att hitta kvalitativ, säker hjälp, bemanning och konsulter i alla djurbranscher som kan ha nytta av en etolog. Jag tror att Etolog.se kan skapa fler arbetstillfällen och göra det tydligare för gemene man vad en etolog är och vad de kan hjälpa till med. Jag hoppas att vi ska kunna hjälpa etologer ut i arbete som idag inte arbetar med djur alls. Läs mer om oss på hemsidan! www.etolog.se. Enkelt att komma ihåg, eller hur?
Det känns så roligt att vi har startat igång! Snart kommer det inte bara vara jag som skriver här utan även andra etologer från Etolog.se. Kika in på hemsidan nu, dela den gärna i sociala medier och berätta för alla du känner om oss!
Eftersom det här förmodligen är mitt sista, såhär, lite privata inlägg bjuder jag på några härliga semesterbilder. Ha det gott och ta hand om er och era pälsklingar!
Förra årets eminenta löpartrupp!
Hej på er!
Tiden springer iväg och nu är det vår, eller kanske till och med sommar? På lördag (imorgon) springer Yoma Consulting AB Göteborgsvarvet! Kom och heja på oss!
Under hösten, vintern och vårvintern har jag jobbat med ett spännande etologi-projekt som jag snart hoppas kunna berätta mer om. Det är så roligt att det rullat igång på riktigt, men än är det lite för tidigt för att avslöja mer. Håll ut!
Just nu går jag kattränarkurs! Det är så himla roligt. Kursen hålls på Göteborgs Djurskyddsförening (som för övrigt gör ett väldigt bra och viktigt arbete, kolla in dem!). Tillsammans med en grupp underbara, begåvade människor får jag öva mina tränar-färdigheter med de omhändertagna katterna (och nu senast också en kanin!).
Katterna har olika ålder och bakgrund. Många är upphittade eller omhändertagna från polisen och ska placeras ut i nytt hem. Vissa är väldigt sociala och orädda medan andra är betydligt mer försiktiga kring människor. Det gäller att noga anpassa varje träningspass efter var katt. Så är det ju alltid, att man anpassar träningen efter individen, men det blir så tydligt här.
Anna, Hedda, katten Zero, Eva och jag.
Är det nu någon som undrar varför man ska träna katt? Tänk efter lite på frågan och fundera kring varför vi ska träna några djur? Vi håller många gånger djur i en för dem ganska onaturlig miljö. Vi vill ta dem till veterinären, vi vill kunna undersöka dem och klippa dess klor. Vi vill kunna klappa dem, mata dem och umgås med dem. Det blir ju så mycket lättare om djuren är socialiserade och tränade på ett sätt som gör att de tycker att de situationer vi människor utsätter dem för är helt okej. Ja, det är faktiskt så att vi kan, genom träning, ändra djurets känsla för någonting. Transportburen är ett utmärkt exempel. Många katter har dåliga erfarenheter av burar. Tänk att man kan träna katten till att uppfatta situationen, och buren, som något trevligt. Visst är det häftigt!
Personalen på Göteborgs Djurskyddsförening håller på att certifieras genom organisationen Fear Free (som jag tidigare skrivit om i bloggen). De jobbar redan med dessa tekniker och gör ett fantastiskt arbete för katterna och de andra djuren som de tar hand om. Följ gärna deras Facebooksida, där lägger de upp videoklipp om hur de arbetar med sina katter.
Jag och katten Nessla umgås lite mellan träningspassen.
Vid varje kurstillfälle vill jag ta hem en katt. Igår fick jag en ny favorit. Det får jag varje gång. Men jag ska inte ha en katt. Jag har två hundar och min tid räcker inte till fler. För vad som faktiskt också blir väldigt tydligt, när vi är på djurskyddsföreningen och tränar, är hur viktigt det är att tänka efter före man skaffar ett djur. Det finns så många katter som söker nytt hem, det betyder att ett gammalt hem övergett, kastat ut eller inte kunnat ha kvar dem. Det blir tydligt hur katter (som av någon konstig anledning inte värderas lika högt som tex hundar) skaffas lite utan eftertanke, för att sedan överges utan närmare fundering. Det finns en föreställning om att katter klarar sig bra själva. Det är inte sant! Katter är domesticerade husdjur som inte ska leva utan tillsyn i det vilda.
Den här sötnosen tycker klickerträning rockar!
Det finns en brittisk välgörenhetsorganisation som heter Dog Trust, deras slogan (skapad av grundaren Clarissa Baldwin) lyder;
"A Dog is for Life, not just for Christmas".
Det gäller alla djur! Skaffar man ett husdjur är det för hela husdjurets liv. Inte bara över en sommar, eller en jul. Det är ett stort ansvar att skaffa ett litet liv. Jag förstår att stora livshändelser kan ställa till det, att familjesituationer kan ändras osv. osv. Det är inget konstigt med det. Ibland måste man göra tuffa beslut. Det kan vara så att man behöver omplacera sitt älskade husdjur. Det är inte det jag pratar om. Det är tyvärr så att många bara överger sina katter, flyttar från huset och lämnar kvar en katt ensam. Låter katter få kattungar men sedan inte tar hand om dem. Det är inte okej. Det blir aldrig någonsin okej. Att skaffa ett husdjur är som att skriva på ett livslångt avtal, i alla fall livslångt ur djurets perspektiv. Glöm aldrig det.
Sveriges Riksdag
Igår var jag på en workshop om sambandet mellan våld i nära relationer och våld mot husdjur, anordnat av Se sambandet och Svenska Djurskyddsföreningen. Jag passade också på att lyssna på ett seminarium i riksdagen med titeln :
Hur kan våldsutsatta barn och kvinnor/partners få ett bättre stöd genom ett bra djurskyddsarbete? Varför får de inte hjälpen idag?
Föreläsare där var DR Freda Scott-park och Pernilla Börjesson från länsstyrelsen i Västmanland, som aktivt jobbar med denna problematik och samarbete kring frågorna mellan myndigheter.
Dr Freda Scott-Park är en veterinär från Storbritannien, expert på dessa frågor och också ordförande i organisationen LINKS Group UK som arbetar med just sambandet mellan våldsutsatta människor och djur. Organisationen arbetar bland annat med att öka medvetenheten och hjälpa veterinärer och annan klinikpersonal att arbeta med denna problematik.
SUPERINTRESSANT dag med mycket känslor såklart. Det var ju fruktansvärda fallbeskrivningar och man blir ju både arg, ledsen och ja.. ni vet, allt på en gång.
Jag fick lära mig lite mer om vad man ska vara uppmärksam på och hur man kan identifiera ”non accidental injuries”. Hur länsstyrelsen och socialtjänsten kan hjälpa varandra där man misstänker att både människor och djur far illa. Det blev också mycket prat om komplexiteten kring att jobba med dessa frågor och svårigheten med våld som diagnos med mera, med mera.
Många tankar dök upp under dagen. Bland annat att vi etologer som gör hembesök faktiskt också kan stöta på denna problematik…
Det var en lärorik och känslomässigt tuff dag. Men jag känner mig starkare idag. Kunskap är styrka. Så är det helt enkelt.
Ulrica berättar för nya studenter om SAE under alumnidagen.
Nu var det ett tag sen jag skrev här så det är verkligen på tiden. Det har såklart hänt en del sedan sist. Bland annat har jag varit i Uppsala på SLU. Etologi och djurskyddsprogrammets alumnidag hölls där och dagen efter hade vi årsmöte med Sveriges Akademiska etologer.
Det är snart sju år sedan jag började på SLU. Mina studieår var underbara. Det är så konstigt att som djurnörd plötsligt kastas in i ett sammanhang där det inte anses knepigt att vilja diskutera djurbeteende eller söta grisar i flera timmar, haha. Det är fantastiskt när det händer första gången och för mig var det just på Etologi och Djurskyddsporgrammet (som då låg i Skara). Då vet man att man är på rätt plats.
Det var såklart jättekul att vara tillbaka i den miljön och också fantastiskt kul att träffa båda gamla bekanta och nya förmågor från utbildningen.
Jag åkte tåg till Uppsala tillsammans med SAEs ordförande (och min vän och fd klasskamrat) Ulrica Ahlrot. Fastän det som sagt var snart är sju år sen jag hittade mitt sammanhang här på jorden är det fortfarande lika härligt att tillbringa timmar åt att diskutera evolution, taxonomi, vildhästar och katter (Ulrica är grym på katter!).
Nu ska jag försöka skriva lite mindre om mig och lite mer etologiskt;).
Jag diskuterade nämligen nyligen berikning av hästar på boxvila. Det är ju väldigt jobbigt för en häst att stå still i flera veckor, utan att få röra sig och inte ha något att göra. Då får vi vara påhittiga.
Men detta blogginlägg ska inte handla om sjuka hästar, utan om friska.
Hur kan vi berika vi hästens miljö i fångenskap? Jag upplever att vi glömmer bort det lite. Vi tror att några timmars utevistelse och en hög med hö räcker på nått vis.
Vi (med vi menar jag vi människor) är bra på att fånga upp behov hos djurparksdjuren och där arbetas det mycket med att berika djurets levnadsmiljö för att stimulera naturliga beteenden och ge djuren utmaningar som sysselsätter dem.
Varför då? Jo för att man såklart mår mycket bättre av att ha något att göra! Att få använda hjärnan och att få arbeta med tex födosök och rörelse så som det var tänkt för djurarten från början…så är det ju för alla djur! Även oss människor faktiskt.
Det är sällan man ser djur i naturen serveras mat fint upplagt i en matskål eller att gräsätande djur kan stå still på ett ställe och vips serveras en stor hög med energirik föda mitt framför dem, eller hur?!
Hur kan vi då berika hästens levnadsmiljö i fångenskap? Vad är viktigt för en häst, vad är naturligt beteende hos en häst och vad har hästen för behov?
- Hästar har ett stort behov av att tugga. I det vilda äter de upp till 18 h/dygn! Alltså är det viktigt att se till att hästar får lång tuggtid. Man kan tillexempel låta hästen stå på halm. Då har de något att pyssla med under hela tiden. Man kan också arbeta med hönät och olika foderstationer i hagen.
- Hästar har ett stort socialt behov eftersom de är flocklevande. Se till att din häst har hästkompisar! Hästar socialiserar mycket. De gillar att putsa och klia varandra. Hur ser ditt stall ut? Kan hästarna putsa och klia varandra när de står i boxen? Har du placerat hästarna bredvid sin bästa kompis? Hästar bildar ofta par där täta vänskapsband växer fram.
- Hästar i det vilda rör den sig långa sträckor varje dag. Den betar. Se till att sprida ut maten så hästen får röra sig i samband med födointag. Hästtränare Jonas Sjöström har en fantastisk bild på hur han jobbar med detta på sin Facebook-sida. Kolla in det!
- Hur ser hagen ut? Är den helt platt? Hur spännande är det? Hästar är faktiskt väldigt nyfikna djur. Lägg in grenar och kvistar, stockar och andra saker som man kan undersöka.
Det finns fler saker- Vad är ditt bästa berikningstips för häst? (Eller för något annat djur?) Skriv en kommentar!
Mina tjejer och Ronja <3
Till sist vill jag bara nämna en tråkig sak som alla vi djurägare någon gång får uppleva. Att ta farväl av sin pälskling. Jag tycker ni ska gå in och läsa min etolog-kollega Jannices blogginlägg om hunden Ronja. Ronja hade en tuff start i livet men tack vare Jannice och Anton fick hon en andra chans i livet. 12 år gammal har hon nu vandrat vidare. Läs Berättelsen om Ronja här.
Ta hand om er! Förresten, vi har fräschat upp hemsidan lite, visst blev den fin?
Senaste inläggen
Senaste kommentarer
Arkiv
Länkar
Etiketter
kattavel hunddagis sommar 2018 utmattning samband våld i nära relationer fear free skara hanteringsträning hästtäcke naturligt beteende bra arbetsmiljö forskning beteende zoohandel konferens seminarium se sambandet finland chihuahua frihetsdressyr djurskyddslagstiftning hundbeteende naturbruksförvaltningen nytt år sjukskrivning katträning gymnasiet skam framtiden klickerträning djurhållning ponny djurvårdare kaninskötsel djurhantering sae djurbeteende yoma djurträning hund hundträning positiv förstärkning hästar veterinär djur etolog etologi modern djurträning häst hästträning sveriges akademiska etologer hästsport katt hästhållning realgymnasiet kaniner provet cloud djurskydd etologer kanin kossor fns workshop sveriges riksdag våld mot djur etik djurvård kattunge hund på jobbet kontor grupphållning klicker uddetorp djurvälfärd evidensbaserat samvete playmobil djurhem etolog.se hund ensam hemma swaba problembeteende katter kalv belöningsbaserad träning journalsystem slu vetaboloaget naturbruk katthem ensam ccc2018 hästetologi
Om oss
Etolog.se verkar för evidensbaserad kunskap i all djurhållning och djurträning. Vi har anslutna etologer i hela Sverige. Alla våra etologer har akademisk bakgrund och är medlemmar i Sveriges Akademiska Etologer.
Hos oss på Etolog.se kan du som djurägare få kvalitativ hjälp och rådgivning kring ditt djurs beteende och träning. Vi finns också för din verksamhet så som klinik, zoobutik eller gymnasieskola.
Ulrika,Bianca,Julia,Ozzy » Inspiration i stallet : ”Så kul att läsa din underbara blogg och man förstår verkligen hur mycket du brin..”