EtologiBloggen 
En del av etolog.se

– inte när tankar om avlivning eller omplacering redan väckts. 

”Nu orkar jag inte längre!”
”Jag kan inte ens gå hemifrån längre!”
”Jag har försökt allt!”
 
Jag älskar att ge konsultationer i beteende. Att vara en problemlösare, lite av en detektiv när jag försöker komma fram till orsakerna bakom ett problematiskt beteende. Problematiskt antingen för hunden, men oftast för ägaren eller kanske för båda. Jag älskar detta! Jag får ta på mig min klurarhatt och komma på bra lösningar. Lösningar som både innebär aktivering och träning av hunden, men alltid först en förändring av miljön, ett förändrat tankesätt från ägaren och tips på olika hjälpmedel innan matte eller husse ens kan få en hund som är redo att ta till sig av träningen vi vill göra och resultaten vi vill se.

Och även fast jag älskar detta så blir jag väldigt ofta även uppgiven av detta arbete. Anledningen är för att de ägare som söker sig till mig och säkerligen även till andra inom mitt område gör det för sent. De gör det när de inte orkar mer, inte klarar att få till vardagen, är så trött och less på sin hund att det skadar deras relation och allt känns bara tråkigt eller att de till och med redan börjat fundera på att ta bort hunden.
 
Kanske har du en hund som utvecklat en rädsla för något eller en hund som inte kan vara ensam hemma. Kanske upplever du att hunden är aggressiv när den skäller på alla andra hundar på promenaden eller är det så att hunden inte lyssnar hunden på ett ord du säger. Och det är inte så enkelt att detta bara är ägarens och hundens problem. Utan som hundägare ska man inte bara ha en lydig hund utan man ska vara sådär peppig och göra allt rätt, annars kommer samhället och säger ajabaja. Och förutom pressen från samhället så har man redan en press på sig själv, den som ger en dåligt samvete när hunden inte fick den där långa promenaden eller fick vara hemma själv när man gick på bio. Och detta är normalt, men det behöver inte vara så…

 
Jag försöker såklart men det är inte alltid lätt att ta ägaren från denna jobbiga känsla och tillbaka till det som förväntades av att vara hundägare – härliga promenader i solen, en kamrat för livet, någon att mysa med i soffan och någon som alltid är glad när man kommer hem – någon som ALLTID finns där för en. Men å andra sidan så är detta ganska stora förväntningar på en annan individ. Hur ska någon kunna leva upp till detta?!? Och när hunden inte lever upp till detta så kommer den där känslan av nedstämdhet, besvikelse och ledsamhet. Men där tar man tyvärr oftast inte hjälp eller pratar med någon, för en tänker ju att man kan klara detta!
 
Ofta kör man på. Kan själv. Och vill inte visa sig svag. Men det är här man gör fel. Mitt allra bästa tips till hundägare är att ta hjälp tidigt! Känner du att din valp är jobbig – prata med någon som kan beteende eller gå en bra valpkurs. Har du en hund som börjar göra konstiga saker – prata med någon! Känner du att din och din hunds relation börjar hamna snett – prata med någon! Kanske boka en konsultation eller bara hör dig för om någon har något tips. Och när jag säger hör dig för menar jag inte på ett forum på Facebook, utan prata med någon som är utbildad och kan ge svar som är individanpassade till dig och din hund och baserade på mjuka vetenskapliga metoder. Som till exempel någon av oss på Etolog.se. Vi finns i nästan hela landet och det är sånt här vi gör – leker detektiver och brinner för att mattar och hussar ska vara lyckliga med deras djur.
 
Så ta hand om din relation med din hund eller vad du nu har för djur. Vårda den. Sätt realistiska krav och förväntningar på den. Ta den inte på så stort allvar och försök ignorera vad samhället tycker. Älska ditt djur helt enkelt – och ta hjälp om du behöver.
Etolog Jannice Kindsjö
Du&Djur

Jag var tio år gammal och hade längtat mer än lovligt efter att börja på den där fritidsgården som var full av djur. Där fanns får, höns, katter, getter och bäst av allt: kaniner. Många av oss djurnördar har nog något sådant minne där gnistan liksom tändes. Min gnista tändes på den där fritidsgården.

Efter någon månad fick jag chans att hyra en bur och köpa en alldeles egen kanin. Han var liten, vit och hade stora, blåa ögon. Hela vägen från kaninutställningen till gården hade jag honom i knäet. Sedan dess var det vi två, varje dag genom hela mellan- och högstadiet. Jag hann ha en himla massa frisyrer och olika mycket svart kladd runt ögonen. King, som han hette, var där hela tiden. Vi var bästa vänner.

King bodde i en bur på 100 cm * 50 cm. En bur godkänd enligt jordbruksverkets föreskrift L 80, inget konstigt alls. Singellivet passade honom bäst, för han var inte kastrerad. Han kom ut och satt i mitt knä eller skuttade i en hage 20 min – 1 timme efter skolan. Jag var en fantastisk kaninägare. En av de absolut mest engagerade. Det sa alla. Vi åkte på utställningar och vann lite priser, han sprang lös och jagade mig runt sommarstugan. Jag minns att King älskade tusenskönor, så dem plockade jag och puttade in i hans bur.

När jag var 16 fick jag veta att det foder jag gett King skulle göra att han fick den sista sprutan. Hans livslust gick ur honom och fler tandoperationer skulle inte ge gnistan åter. Jag grät såklart. Jag grät för att han inte fanns mer. Jag grät för att det var mitt fel.

Idag är jag ordförande för Sveriges Kaninvälfärdsförening och arbetar med att sprida rätt kunskap om hur smådjur ska skötas. Jag har två kaniner som båda dumpats utomhus i dåligt skick. De har sedan de kom hit aldrig ens sett en vanlig kaninbur. Ture och Elsa har alltid varandra, ofta mig och ibland njuter Elsa av att få hela pälsen tvättad av min hund. Deras kost består av hö, bladgrönt och minimala mängder pellets. Ett helt rum är deras, och mitt i det står min säng med kompostgaller runt. Jag sover i en bur. Ja, för jag ska ju bara sova. Varför ska jag ha ett helt rum till det?

Jag kommer aldrig kunna allt om kaniner, hundar, katter… eller något annat djur som flyttar in hos mig. När jag var liten litade jag på den information jag hittade. Det ledde till Kings död. Idag är det otroligt viktigt för mig att vara källkritisk, att söka vetenskapligt grundad information och att lära mig mer hela tiden. Men mer än något annat har jag lärt mig vikten av att följa detta viktiga citat:

“Forgive yourself for not knowing what you didn’t before you learned it.”
-          Maya Angelou

Kom ihåg att alltid vara öppen för att lära dig nya saker, även om det kan kännas jobbigt. Vi gör alla vårt bästa för de djur vi har under vår vinge. Att våga omfamna förändring är starkt och otroligt utvecklande. I vissa fall leder det till att dina djur mår bättre, i andra fall leder det att du blir etolog.
Text: Emma Almquist, Etolog 

Vår hästexpert Emelie med en häst som riktigt njuter! Vår hästexpert Emelie med en häst som riktigt njuter!

Det är sedan tidigare känt att man kan titta på en hästs ansiktsuttryck, för att se om den har ont. Men nu har forskarna även lyckats kartlägga hur hästen ser ut när den är glad, eller upplever något positivt. Man skulle kunna säga att hästarna ler, fast på sitt egna vis. 

För att ta reda på hur hästarnas ansiktsuttryck och kroppsspråk ser ut när de är glada ryktade man hästarna. Hälften av hästarna ryktades på ett traditionellt sätt, och rykten fortgick oavsett hur hästarna reagerade på den. Resten av hästarna ryktades också, men här var man lyhörd för hästens signaler. Visade hästen obehag slutade man och visade hästen att den gillade att bli ryktad på ett visst ställe borstade man lite extra där. Ett år senare genomgick hästarna samma procedur igen, detta för att man ville se hur hästarna reagerade beroende på tidigare erfarenheter. 

Hästarnas reaktioner under rykten spelades in och analyserades sedan och forskarna kunde ganska snabbt se hur hästarna reagerade när de upplevde något positivt, i det här fallet att bli ryktade och lyssnade på. Dessa hästar höll nacken lite höjd, hade sina öron riktade bakåt men i vinkel med nosen, ögonen var halvslutna och överläppen var utsträckt och hölls antingen stilla eller så rörde den på sig. Man såg också att när hästarna blev ryktade ett år efter första försöket, så hade de hästarna som blivit ryktade på det trevligare sättet, ett leende redan från start. 

Det är lika viktigt att kunna se tidiga tecken på att hästen är glad, t.ex. att överläppen sträcks lite som att kunna se tidiga tecken på att hästen inte är nöjd med situationen, t.ex. spända mungipor eftersom vi då snabbt kan undvika att hästen behöver ta till ”starkare” signaler för att bli lyssnade på.

En god välfärd handlar inte bara om att djur ska slippa situationer som de upplever som negativa. Det handlar snarare om att djur ska ha positiva upplevelser!

Lansade, L., Nowak, R., Lainé, A.L., Leterrier, C. Bonneau, C., Parias, C., Bertin, A. (2018) Facial expression and oxytocin as possible markers of positive emotions in horses. Scientific Reports 8:14680 doi: 10.1038/s41598-018-32993-z

Text: Emelie De Boussard, Kognitionsetologerna 

Det finns en seglivad myt om att hästar som tuggar (när de inte äter förstås) t.ex. i samband med träning, gör det för att visa underkastelse eller att de har lärt sig något. Men detta har faktiskt inte studerats systematiskt, så vi har inte riktigt kunna säga vad det beror på. I en färsk studie från Norge har man tittat på ferala hästar i Ecuador för att försöka ta reda på vad tuggandet har för funktion. Hästarna som har studerats lever i stora flockar under naturliga förhållanden. Forskarna samlade in totalt 202 observationer där tuggande eller slickande förekom och undersökte sedan dessa utifrån olika frågeställningar.
 

Först tittade de på om tuggningarna berodde just på att en häst ville visa underkastelse gentemot en annan häst. De tittade alltså på när en häst närmade sig en annan och visade ett hotfullt beteende (ex. bakåtstruktna öron). Om tuggningarna berodde på underkastelse borde hästen som inte visade ett hotfullt beteende, vara den som tuggar, men så var inte fallet. Däremot såg forskarna att båda hästarna tuggade och att det var hästen som visade ett hotfullt beteende som tuggade mest. Utifrån dessa resultat går det alltså inte att säga att tuggningarna beror på att en häst vill visa underkastelse.
 

Forskarna fortsatte att analysera observationerna genom att se om tuggningarna förekom i spända eller avslappnade situationer och här hittade man ett intressant mönster. Tuggningarna förekom oftast i övergången från en spänd situation till en avslappnad situation. Forskarnas slutsats blev att tuggningarna troligtvis beror på att hästarna är torra i munnen (en följd av att det är det sympatiska nervsystemet har varit aktivt) efter den spända situationen och att de börjar salivera (en följd av att det parasympatiska nervsystemet istället är aktivt) när de slappnar av. Forskarna menar dock att det är svårt att veta om hästarna tuggar för att de slappnar av eller om tuggandet hjälper dem att slappna av. Vi vet inte heller vilken typ av stressor som utlöser tuggandet så det finns gott om frågeställningar att undersöka vidare.
 
Men nästa gång du ser en häst som tuggar är det värt att fundera på vad hästen precis har gjort, speciellt om det sker under träning.
 
Du kan läsa mer om studien här.
 
Emelie Deboussard
etolog.se

Invigning av fösta månadsmötet! Några av etologerna var med på länk och några på plats i Göteborg den 3e augusti. Vi ser fram emot många fler roliga och givande möten! Invigning av fösta månadsmötet! Några av etologerna var med på länk och några på plats i Göteborg den 3e augusti. Vi ser fram emot många fler roliga och givande möten!

Hoppas ni har haft en fantastisk sommar! Det har jag. Det har dock varit lite dåligt med regn och riktigt tufft för skogsägare och lantbrukare. Nu håller vi tummarna att det regnar lite så åtminstånde vallen tar sig! 

Jag har fantastiska nyheter! Nu blir det ändring här på bloggen! Etolog.se har äntligen kommit igång!

Det känns så kul att kunna skriva att vi i skrivande stund är 7 anslutna etologer! Och då har vi inte ens officiellt lanserat ännu! Det ska bli så roligt att se plattformen växa och ta form. Följ med på vår resa! 

Etolog.se är en del av Yoma Consulting AB. En plattform för etologer och verksamheter, djurägare och veterinärklinker. Vi hoppas och tror att vi kan sätta etologerna på kartan genom gemensamma krafter och samarbete. Vi vill erbjuda djurägare kvalitativ hjälp och rådgivning kring djurs beteende och träning. Vi finns också för verksamheter så som klinik, zoobutik eller gymnasieskola. Vi vill att det ska vara lätt att hitta kvalitativ, säker hjälp, bemanning och konsulter i alla djurbranscher som kan ha nytta av en etolog. Jag tror att Etolog.se kan skapa fler arbetstillfällen och göra det tydligare för gemene man vad en etolog är och vad de kan hjälpa till med. Jag hoppas att vi ska kunna hjälpa etologer ut i arbete som idag inte arbetar med djur alls. Läs mer om oss på hemsidan! www.etolog.se. Enkelt att komma ihåg, eller hur? 

Det känns så roligt att vi har startat igång! Snart kommer det inte bara vara jag som skriver här utan även andra etologer från Etolog.se. Kika in på hemsidan nu, dela den gärna i sociala medier och berätta för alla du känner om oss! 

Eftersom det här förmodligen är mitt sista, såhär, lite privata inlägg bjuder jag på några härliga semesterbilder. Ha det gott och ta hand om er och era pälsklingar! 

Förra årets eminenta löpartrupp! Förra årets eminenta löpartrupp!

Hej på er!
Tiden springer iväg och nu är det vår, eller kanske till och med sommar?  På lördag (imorgon) springer Yoma Consulting AB Göteborgsvarvet! Kom och heja på oss!

Under hösten, vintern och vårvintern har jag jobbat med ett spännande etologi-projekt som jag snart hoppas kunna berätta mer om. Det är så roligt att det rullat igång på riktigt, men än är det lite för tidigt för att avslöja mer. Håll ut!

Just nu går jag kattränarkurs! Det är så himla roligt. Kursen hålls på Göteborgs Djurskyddsförening (som för övrigt gör ett väldigt bra och viktigt arbete, kolla in dem!). Tillsammans med en grupp underbara, begåvade människor får jag öva mina tränar-färdigheter med de omhändertagna katterna (och nu senast också en kanin!).
Katterna har olika ålder och bakgrund. Många är upphittade eller omhändertagna från polisen och ska placeras ut i nytt hem. Vissa är väldigt sociala och orädda medan andra är betydligt mer försiktiga kring människor. Det gäller att noga anpassa varje träningspass efter var katt. Så är det ju alltid, att man anpassar träningen efter individen, men det blir så tydligt här.

Anna, Hedda, katten Zero, Eva och jag. Anna, Hedda, katten Zero, Eva och jag.

Är det nu någon som undrar varför man ska träna katt? Tänk efter lite på frågan och fundera kring varför vi ska träna några djur? Vi håller många gånger djur i en för dem ganska onaturlig miljö. Vi vill ta dem till veterinären, vi vill kunna undersöka dem och klippa dess klor. Vi vill kunna klappa dem, mata dem och umgås med dem. Det blir ju så mycket lättare om djuren är socialiserade och tränade på ett sätt som gör att de tycker att de situationer vi människor utsätter dem för är helt okej. Ja, det är faktiskt så att vi kan, genom träning, ändra djurets känsla för någonting. Transportburen är ett utmärkt exempel. Många katter har dåliga erfarenheter av burar. Tänk att man kan träna katten till att uppfatta situationen, och buren, som något trevligt. Visst är det häftigt!

Personalen på Göteborgs Djurskyddsförening håller på att certifieras genom organisationen Fear Free (som jag tidigare skrivit om i bloggen). De jobbar redan med dessa tekniker och gör ett fantastiskt arbete för katterna och de andra djuren som de tar hand om. Följ gärna deras Facebooksida, där lägger de upp videoklipp om hur de arbetar med sina katter.

Jag och katten Nessla umgås lite mellan träningspassen. Jag och katten Nessla umgås lite mellan träningspassen.

Vid varje kurstillfälle vill jag ta hem en katt. Igår fick jag en ny favorit. Det får jag varje gång. Men jag ska inte ha en katt. Jag har två hundar och min tid räcker inte till fler. För vad som faktiskt också blir väldigt tydligt, när vi är på djurskyddsföreningen och tränar, är hur viktigt det är att tänka efter före man skaffar ett djur. Det finns så många katter som söker nytt hem, det betyder att ett gammalt hem övergett, kastat ut eller inte kunnat  ha kvar dem. Det blir tydligt hur katter (som av någon konstig anledning inte värderas lika högt som tex hundar) skaffas lite utan eftertanke, för att sedan överges utan närmare fundering. Det finns en föreställning om att katter klarar sig bra själva. Det är inte sant! Katter är domesticerade husdjur som inte ska leva utan tillsyn i det vilda.

Den här sötnosen tycker klickerträning rockar! Den här sötnosen tycker klickerträning rockar!

Det finns en brittisk välgörenhetsorganisation som heter Dog Trust, deras slogan (skapad av grundaren Clarissa Baldwin) lyder; 
 "A Dog is for Life, not just for Christmas".

Det gäller alla djur! Skaffar man ett husdjur är det för hela husdjurets liv. Inte bara över en sommar, eller en jul. Det är ett stort ansvar att skaffa ett litet liv. Jag förstår att stora livshändelser kan ställa till det, att familjesituationer kan ändras osv. osv. Det är inget konstigt med det. Ibland måste man göra tuffa beslut. Det kan vara så att man behöver omplacera sitt älskade husdjur. Det är inte det jag pratar om. Det är tyvärr så att många bara överger sina katter, flyttar från huset och lämnar kvar en katt ensam. Låter katter få kattungar men sedan inte tar hand om dem. Det är inte okej. Det blir aldrig någonsin okej. Att skaffa ett husdjur är som att skriva på ett livslångt avtal, i alla fall livslångt ur djurets perspektiv. Glöm aldrig det.

Anna tränar target från utsidan buren.
Anna tränar target från utsidan buren.
Hedda och Tim fann varandra direkt! <3
Hedda och Tim fann varandra direkt! <3
Genomgång av träningspass med fantastiska Eva.
Genomgång av träningspass med fantastiska Eva.
Sveriges Riksdag Sveriges Riksdag

Igår var jag på en workshop om sambandet mellan våld i nära relationer och våld mot husdjur, anordnat av Se sambandet och Svenska Djurskyddsföreningen. Jag passade också på att lyssna på ett seminarium i riksdagen med titeln :

Hur kan våldsutsatta barn och kvinnor/partners få ett bättre stöd genom ett bra djurskyddsarbete? Varför får de inte hjälpen idag?

Föreläsare där var DR Freda Scott-park och Pernilla Börjesson från länsstyrelsen i Västmanland, som aktivt jobbar med denna problematik och samarbete kring frågorna mellan myndigheter.

Dr Freda Scott-Park är en veterinär från Storbritannien, expert på dessa frågor och också ordförande i organisationen LINKS Group UK som arbetar med just sambandet mellan våldsutsatta människor och djur. Organisationen arbetar bland annat med att öka medvetenheten och hjälpa veterinärer och annan klinikpersonal att arbeta med denna problematik.

SUPERINTRESSANT dag med mycket känslor såklart. Det var ju fruktansvärda fallbeskrivningar och man blir ju både arg, ledsen och ja.. ni vet, allt på en gång.

Jag fick lära mig lite mer om vad man ska vara uppmärksam på och hur man kan identifiera ”non accidental injuries”. Hur länsstyrelsen och socialtjänsten kan hjälpa varandra där man misstänker att både människor och djur far illa. Det blev också mycket prat om komplexiteten kring att jobba med dessa frågor och svårigheten med våld som diagnos med mera, med mera.

Många tankar dök upp under dagen. Bland annat att vi etologer som gör hembesök faktiskt också kan stöta på denna problematik…

Det var en lärorik och känslomässigt tuff dag. Men jag känner mig starkare idag. Kunskap är styrka. Så är det helt enkelt.

Ulrica berättar för nya studenter om SAE under alumnidagen. Ulrica berättar för nya studenter om SAE under alumnidagen.

Nu var det ett tag sen jag skrev här så det är verkligen på tiden. Det har såklart hänt en del sedan sist. Bland annat har jag varit i Uppsala på SLU. Etologi och djurskyddsprogrammets alumnidag hölls där och dagen efter hade vi årsmöte med Sveriges Akademiska etologer.
Det är snart sju år sedan jag började på SLU. Mina studieår var underbara. Det är så konstigt att som djurnörd plötsligt kastas in i ett sammanhang där det inte anses knepigt att vilja diskutera djurbeteende eller söta grisar i flera timmar, haha. Det är fantastiskt när det händer första gången och för mig var det just på Etologi och Djurskyddsporgrammet (som då låg i Skara). Då vet man att man är på rätt plats.
Det var såklart jättekul att vara tillbaka i den miljön och också fantastiskt kul att träffa båda gamla bekanta och nya förmågor från utbildningen.

Jag åkte tåg till Uppsala tillsammans med SAEs ordförande (och min vän och fd klasskamrat) Ulrica Ahlrot. Fastän det som sagt var snart är sju år sen jag hittade mitt sammanhang här på jorden är det fortfarande lika härligt att tillbringa timmar åt att diskutera evolution, taxonomi, vildhästar och katter (Ulrica är grym på katter!).

Nu ska jag försöka skriva lite mindre om mig och lite mer etologiskt;).
Jag diskuterade nämligen nyligen berikning av hästar på boxvila. Det är ju väldigt jobbigt för en häst att stå still i flera veckor, utan att få röra sig och inte ha något att göra. Då får vi vara påhittiga.
Men detta blogginlägg ska inte handla om sjuka hästar, utan om friska.

Hur kan vi berika vi hästens miljö i fångenskap? Jag upplever att vi glömmer bort det lite. Vi tror att några timmars utevistelse och en hög med hö räcker på nått vis.

Vi (med vi menar jag vi människor) är bra på att fånga upp behov hos djurparksdjuren och där arbetas det mycket med att berika djurets levnadsmiljö för att stimulera naturliga beteenden och ge djuren utmaningar som sysselsätter dem.
Varför då? Jo för att man såklart mår mycket bättre av att ha något att göra! Att få använda hjärnan och att få arbeta med tex födosök och rörelse så som det var tänkt för djurarten från början…så är det ju för alla djur! Även oss människor faktiskt. 

Det är sällan man ser djur i naturen serveras mat fint upplagt i en matskål eller att gräsätande djur kan stå still på ett ställe och vips serveras en stor hög med energirik föda mitt framför dem, eller hur?!
Hur kan vi då berika hästens levnadsmiljö i fångenskap? Vad är viktigt för en häst, vad är naturligt beteende hos en häst och vad har hästen för behov?

Ardennern Harry Guld
Ardennern Harry Guld
  • Hästar har ett stort behov av att tugga. I det vilda äter de upp till 18 h/dygn! Alltså är det viktigt att se till att hästar får lång tuggtid. Man kan tillexempel låta hästen stå på halm. Då har de något att pyssla med under hela tiden. Man kan också arbeta med hönät och olika foderstationer i hagen.  
  • Hästar har ett stort socialt behov eftersom de är flocklevande. Se till att din häst har hästkompisar! Hästar socialiserar mycket. De gillar att putsa och klia varandra. Hur ser ditt stall ut? Kan hästarna putsa och klia varandra när de står i boxen? Har du placerat hästarna bredvid sin bästa kompis? Hästar bildar ofta par där täta vänskapsband växer fram.
  • Hästar i det vilda rör den sig långa sträckor varje dag. Den betar. Se till att sprida ut maten så hästen får röra sig i samband med födointag. Hästtränare Jonas Sjöström har en fantastisk bild på hur han jobbar med detta på sin Facebook-sida. Kolla in det!
  • Hur ser hagen ut? Är den helt platt? Hur spännande är det? Hästar är faktiskt väldigt nyfikna djur. Lägg in  grenar och kvistar, stockar och andra saker som man kan undersöka.

Det finns fler saker- Vad är ditt bästa berikningstips för häst? (Eller för något annat djur?) Skriv en kommentar!
 

Mina tjejer och Ronja <3 Mina tjejer och Ronja <3

Till sist vill jag bara nämna en tråkig sak som alla vi djurägare någon gång får uppleva. Att ta farväl av sin pälskling. Jag tycker ni ska gå in och läsa min etolog-kollega Jannices blogginlägg om hunden Ronja. Ronja hade en tuff start i livet men tack vare Jannice och Anton fick hon en andra chans i livet. 12 år gammal har hon nu vandrat vidare. Läs Berättelsen om Ronja här.

Ta hand om er! Förresten, vi har fräschat upp hemsidan lite, visst blev den fin?

Hästar är bäst ;) Hästar är bäst ;)

Jag måste bara få skriva det här. Jag har ett fantastiskt jobb. Ni borde alla vara avundsjuka ;). Jag får jobba med det jag älskar, jag utmanas i nya uppdrag och får jobba i olika branscher. Vilka fantastiska människor jag får träffa utefter vägen. Många av dem lika nördiga som jag vad gäller djur och djurträning.

Igår var jag hos hästtränaren Jonas Sjöström på inspirationsdag. Tanken med inspirationsdagarna Jonas har i sitt stall är att djurintresserade ska komma och hänga med honom i stallet, ge inspiration till varandra och prata och diskutera träning av alla sorters djur.

Jonas har tre stora hästar och en miniatyrponny i stallet. Med i stallet är Rolle, en ursöt Australian shepherd hane, strax över två år. Jonas pratar varmt om alla sina djur och det märks att han har funderat kring precis allt i sin hästhantering och träning. Jonas arbetar till vardags på Borås djurpark och har alltså (förutom sina egna fåglar, hästar och hunden) stor erfarenhet av att träna djurparksdjur som sälar och hyenor, för att nämna några.  

Varför tränar man djurparksdjur, kanske ni tänker? Det finns massor med anledningar till det. När vi håller vilda djur i fångenskap kan den nödvändiga hantering som ibland måste ske (som förflyttningar, veterinärkontroller, medicinering etc.) bli ett stort stressmoment. Genom att träna djuren med belöningspasserade metoder kan vi minska den onödiga stressen avsevärt. Dessutom kan träningen i sig vara en berikning för ett vilt djur i fångenskap. Men det här ämnet ska jag inte skriva mer om idag, idag handlar det mer om domesticerade djur, hästhållning och träning.

Tillbaka till Jonas mysiga stall. Vi fick såklart träffa alla hästarna och Jonas visade också lite trix och även frihetsdressyr i den knähöga snön i paddocken.  Gulligast var klart lilla miniatyrhingsten Sioux som lärt sig flema på signal.

Tanken med inspirationsdagarna var alltså att prata och diskutera djurträning och fikandes i stallet hann vi avverka en hel del ämnen. Vi pratade om vikten av att känna till teorin bakom inlärning, djurs beteenden OCH att öva praktiskt. Ofta är man bättre på det ena eller det andra, men för att kunna utföra etisk försvarbar träning och vara riktigt bra, måste du kunna båda.

Vi pratade också om frustration. Att vi ibland kan skapa frustration hos djuren vid träning och hur vi ska hantera det. Vi diskuterade att, när vi tränar med negativ förstärkning kan det bli en ”belöning” att vi slutar träna (man kommer undan ett ”obehag”) medan när vi tränar med positiv förstärkning och slutar träna kan det bli en negativ bestraffning, eftersom vi tar bort något djuret gillar. Det här är viktigt att förstå. Begreppen kring inlärningsteori. I Jonas stall diskuterades hur inlärningsteori och begrepp ofta missförstås eftersom vi använder ord som positiv och negativ.
Vi blandar lätt in våra känslor för olika ord och teori blir plötsligt känslor och åsikter. Det är viktigt att lära sig teorin, att förstå begreppen. I det här sammanhanget är positiv ett matematiskt begrepp och betyder alltså + eller ”lägga till” och negativ betyder – eller ”ta bort”.

Vi berörde också ämnet energier. Det dyker ibland upp när man pratar djurträning. Att ha ”rätt energi” eller förmedla ”rätt energi” till djuret i träningen. Det är lätt att när det begreppet används tolkas det som flummigt hokuspokus och därför undviker vi gärna det. Egentligen är det inte flummigt utan handlar om känslor. Enkelt förklarat, är jag glad kan det smitta av sig till andra, är jag arg ger jag helt annan energi och kan både få andra att bli arga, rädda eller ledsna. Vilken energi vill jag ha på en agilitybana eller i ett trix? Hur vill jag att djuret ska känna i träningen och hur får jag ”med mig” mina medarbetare på min nya idé? Det är inte mer hokuspokus än så ;).

Vi hann med en hel del mer samtalsämnen, där i stallgången. Betty hann också med att kära ner sig rätt ordentligt i Rolle. Det kan man ju förstå, i och för sig. Ta hand om er och era pälsklingar! Vi hörs!




(ps. så stolt över min coola kollega leg. Vet Jonna Gohil som är på väg till Milano vet expo för att  hålla föredrag på ämnet ”Modern practice management solution for veterinary business”.)

Mina tjejer i stallet
Mina tjejer i stallet

Här sitter jag på en gård och 20 meter utanför fönstret går dessa godingar och tuggar på sitt hö. Det är så härligt.

Ja, de har täcken på sig. Det är något som är väldigt omdiskuterat i hästvärlden. Det är ofta för eller emot. Punkt slut.
För inte alltför längesen kom en norsk studie där man tränat hästarna att välja själva om de ville ha täcket på eller inte. Det visade sig faktiskt att det skiljde sig väldigt mycket från häst till häst. Vissa ville nästan aldrig ha täcke medan andra i högre utsträckning valde att ta på sig täcke vid utgång. Intressant, eller hur?

Det kan ju vara bra att påpeka här att de allra flesta hästar inte behöver täcke, det räcker med att de får äta för att hålla sig varma. Men det verkar kunna ge en extra komfort för vissa individer. Precis som med oss människor har hästar egna preferenser och kanske borde vi oftare ge dem val? Att kunna kontrollera sin egen situation och vara med och bestämma i sin vardag är ett enkelt sätt att höja välfärden för alla individer, djur som människor. Här är det såklart viktigt att fundera över hur valet egentligen ser ut. Får jag välja mellan ett täcke som sitter dåligt, skaver och läcker in eller gå utan kommer jag förmodligen aldrig välja täcket.

Hur miljön ser ut spelar såklart också stor roll. Har jag naturliga skydd eller ett upprättat vindskydd i hagen kommer jag kanske välja täcket mer sällan än om jag har en platt hage helt utan naturliga väderskydd. Det har också gjorts studier där hästar får välja om de vill vara inomhus eller utomhus. Där var resultatet mer lika. Snö och minusgrader verkade hästarna gärna vara ute i medan i regn och blött väder var det fler som valde inomhusalternativet.

Det är som sagt mycket häst nu. Men såklart också hund. Jag håller på att lära Saga och Betty att åka skateboard. Varför då, tänker du?
Varför inte? Det är en perfekt aktivering att träna trick och konster. Dessutom har vi väldigt roligt ihop när mina tjejer får testa sig fram till vad som får klickern att säga ”klick”. Alltså prova sig fram till vilket beteende som ger belöningen.

Igår kväll var jag och träffade Eva Bertilsson (Carpe momentum) för ett litet träningspass tillsammans med Linnéa Johannsson (Heja Hunden) och Anna Hjelmroth (Anna Hjelmroth djurtränare) och deras fina vovvar Stina och Fjant. Bara att vara i en miljö med nya hundar och människor blev ett träningspass för Saga men vi tränade också på att höja värde i kamp/leksaksbelöning.

Jag älskar tillfällen som igår. Där alla är på samma spår. Där belöningsbaserad träning står i centrum. Det finns forskning som visar att när vi jobbar med dessa metoder får vi bättre kontakt med våra husdjur och vi tycker också mer om våra husdjur! Dessutom ger det absolut mest hållbart/långvarigt resultat. Men helt ärligt, här behöver vi inte forskningsstudier som stöd. Det är faktiskt bara att testa. Jag älskar mina hundar så hjärtat nästan spricker, varje dag, men lite extra efter ett träningstillfälle!  

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Ulrika,Bianca,Julia,Ozzy » Inspiration i stallet :  ”Så kul att läsa din underbara blogg och man förstår verkligen hur mycket du brin..”

Arkiv

Länkar

Etiketter

Om oss

Etolog.se  verkar för evidensbaserad kunskap i all djurhållning och djurträning. Vi har anslutna etologer i hela Sverige.  Alla våra etologer har akademisk bakgrund och är medlemmar i Sveriges Akademiska Etologer. 

Hos oss på Etolog.se kan du som djurägare få kvalitativ hjälp och rådgivning kring ditt djurs beteende och träning. Vi finns också för din verksamhet så som klinik, zoobutik eller gymnasieskola.