EtologiBloggen
En del av etolog.se
2017










Filmen ovan är obehaglig. Djur kan lätt smita in på fel ställen och gömma sig. Tänk på att säkra ditt hem innan du tar hem ett husdjur.
Jag har i fem veckor arbetat på Real gymnasiet i Göteborg, som lärare i "Djuren i zoohandeln och Servicekunskap", år 2.
Idag och imorgon får eleverna leka med playmobil, eftersom det är Yomas specialitet;)!
Jag har fått lov att presentera dessa fina bilder och instruktioner från eleverna. Se och njut!
Imorgon kommer mer!









Ja, vi på Yoma har många järn i elden. Det är fortsatt väldigt mycket på gång och det är så roligt!
Förra veckan var vi i Finland. Förutom en del god mat, dryck och shopping har vi jobbat lite också ;) .
I två dagar höll vi workshops med Finish Net Solutions (FNS) . Vi har pratat och ”spelat/lekt” oss igenom arbetsflödet i FNS journalsystem Provet Cloud. Såklart var våra playmobilgubbar och en del leksaker med! En av våra skådespelarhundar bytte ägare och är numer finsk medborgare. Vi (min kollega Jonna som är veterinär) passade på att chipmärka henne så att hennes vikt kan registreras automatiskt vid vägningen, rakt in i journalsystemet.

Jag är just nu vikarie på en gymnasial djurvårdarprofil .Det är så kul. Under vecka 48 har vi fortsatt på tema hantering och eleverna har fått prova att klickerträna varandra. Som primärförstärkare användes godis såklart!

Just nu läser jag underbara inlämningar om Fantasidjuret. Eleverna fick i uppgift att skriva om ett utdött eller påhittat djur. Ett faktablad och en hanteringsplan. Det är alla möjliga djur och jag blir så glad av att läsa om dem!
Nu är det december. Vi har såklart lite julmys på kontoret. Det borde alla ha!
Nu måste vi jobba vidare, jag bjuder på lite bilder från kontoret och Finland! Vi hörs.





Just nu har vi på Yoma väldigt mycket att göra, vilket är superkul. Det betyder dock att bloggen får vänta lite med längre inlägg.
I helgen har jag varit på medlemsmöte med Sveriges Akademiska etologer. Ni han läsa mer om vår yrkesorganisation här.
I brist på längre inlägg bjuder jag på härliga bilder från Uddetorps naturbruksgymnasium och SAEs medlemsträff. Vi fick prova att leda och väga kalvar, hur mysigt?! :)





Så sa min vän djurskyddsinspektören. Jag tror att hon har läst det någonstans. Eller kanske kommit på det själv. Jag vet inte, men i vilket fall så har hon ju en poäng. De har stort behov av sällskap, rörelse, bete och hö… precis som om de vore små, små hästar.
Här kommer ett inlägg om ett av våra mest missförstådda husdjur. Idag fokuserar jag mycket på djurskyddslagstiftningen.
Kaniner har som alla djur artspecifika behov som vi bör ta hänsyn till när vi håller dem i fångenskap. Vissa saker är reglerade i djurskyddslagstiftningen. Kaniner och gnagare ska hållas i en för sysselsättning berikad miljö.
Ett förvaringsutrymme ska till exempel innehålla inredningsmaterial tillgodoser det som varje djurart behöver för att kunna utöva sitt naturliga beteende. Tänk dock på att måtthänvisningar hänvisar till miniminivå. Alltså vad som är de absolut mininivåerna för att uppfylla ett lagkrav. Tyvärr är många mått anpassade efter tradition och produktion, vilket gör att det väldigt sällan helt räcker till för att djuret ska kunna bete sig normalt och artspecifikt.

Kaniner är sociala djur. I de vilda lever de i familjegrupper, i hålor i marken. Ofta lever flera familjer i närheten av varandra och bildar på så vis större kolonier. De kommunicerar mycket med varandra och vilar och betar ofta tillsammans. Ensamhållna kaniner är ofta väldigt stressade och mår dåligt. Stress kan ge fysiska skador.
I lagen djurskyddslagstiftningen och dess föreskrifter står det att de djur som har behov av att vara tillsammans med andra djur ska skötas på ett vis som tillgodoser dessa behov. Det står också att kaniner bör hållas i par eller i grupp. Man ska tänka på att hålla gruppen så stabil som möjligt och om man ska vara försiktig och planera noga när man introducerar en ny individ till gruppen. Kaniner som hålls tillsammans ska ha tillgång till gömställen eller föremål som ger dem möjlighet att vara utom synhåll från varandra. Okastrerade hanar bör inte hållas tillsammans eftersom det kan resultera i bråk. Honor bör inte regelbundet hållas tillsammans med okrastrerad hane eftersom det leder till upprepade betäckningar och detta kan påverka honans hälsa. Dessutom har du plötsligt väldigt många fler kaniner att ta hand om.
I sina grävda bohålor skyddas kaninerna mot rovdjur, men också från dåligt väder som extrem kyla och värme. Eftersom deras ungar inte föds fullt utvecklade för att kunna springa ifrån rovdjur tillbringar de sin första tid i livet. Kaniner rör sig mycket men håller sig ofta nära sin bohåla för att kunna söka skydd. Gömställen är alltså viktigt för kaniner och bra platser kan vara en resurs som kaniner bråkar om så se till att det finns bra gömställen och liggplatser till alla dina kaniner. Trots närheten till boet kan kaniner i det vilda röra sig upp till tre kilometer varje dag för att hitta föda. De kan springa väldigt fort och hoppa högt. Detta gör att de även i fångenskap har ett stort rörelsehov.
Ett förvaringsutrymme ska vara tillräckligt stort för att göra det möjligt för ett djur att utföra de rörelser och den motion som det behöver. Detta ställer krav på dig som kaninägare. Kaniner behöver ofta mycket mer rörelse än vad en normalstor kaninbur köpt i djuraffär erbjuder. Eftersom de är bytesdjur behöver de också kunna ställa sig på bakbenen och spana, hoppa, gräva och kunna gömma sig. Förvaringsutrymmet för en kanin ska ha en ett bottenmaterial som kan tillfredsställa djurets behov. Det är alltså viktigt att ha ett bottenmaterial som tillåter kaninen att gräva.
Kaniner är som mest aktiva i gryning och skymning och det kan därför vara jobbigt att ha en kaninbur i närheten när du ska sova. Om du håller kanin inomhus, tänk på att placera dess boplats på en lugnplats där den inte känner sig stressad. Kaniner har väldigt bra hörsel, luktsinne och ett brett synfält. Det är viktigt för att de ska överleva i det vilda. Bullernivåer är reglerade i lagen så tänk på att inte ha kaninen till exempel i tvättstugan bredvid en bullrande tvättmaskin.
Om man håller kaniner utomhus ska de ha ett anpassat skydd mot värme, nederbörd, fukt, blåst, kyla och andra djur. Vintertid ska utomhusburar vara upphöjda från marken. Om kaniner hålls i ett icke uppvärmt utrymme där temperaturen understiger 0°C ska de ges uppvärmt dricksvatten minst två gånger per dygn.
Vilda kaniner tillbringar största delen av sin vakna tid med att beta. Deras tänder växter hela livet. Kaniner ska därför ha tillgång till gnagmaterial och fri tillgång på grovfoder så som gräs eller hö.
Vill du läsa mer om vad som gäller för hållning av kanin kan du göra det på jordbruksverkets hemsida. SJVFS 2015:34, Föreskrifter om ändring i Statens jordbruksverks föreskrifter och allmänna råd (SJVFS 2014:17) om villkor för hållande, uppfödning och försäljning m.m. av djur avsedda för sällskap och hobby; Saknr L 80.
Ta hand om varandra!
Vi är många som har hund och som ändå måste jobba. Hur gör ni när ni inte kan ta med er hunden?
Förr var det vanligt att man lämnade hunden hemma i huset eller lägenheten, ensam hela dagen. Förödande för ett socialt, flocklevande djur som en hund. Det är extremt onaturligt att ligga ensam i 8-9 timmar utan rastning och sällskap. Dessutom framkallar ju det en inaktivitet som inte är hälsosam. En hund som är passiv större delen av dygnet mår inte bra. Som tur är har detta uppmärksammats mer och nuförtiden vet de flesta att man inte ska och inte heller har lov till att lämna en hund ensam så länge.
Idag är vi mer medvetna och vi vet att det krävs en del planering innan vi tar hem en valp. Enligt djurskyddslagen får en hundvalp under fyra månader endast lämnas helt ensamma under kortare stunder. Men det krävs inte bara planering för första tiden med hunden utan en långsiktig plan. En hund ska tillbringa hela sitt liv med dig, det kan vara 16år framåt. Ditt liv kan förändras, vad har du för alternativ om du byter jobb eller din familjesituation ändras? Det är viktigt att tänka på innan hunden flyttar hem till dig.
Fler och fler arbetsgivare tillåter hund på jobbet. Det har visat sig vara bra för arbetsmiljön att ha husdjur på arbetsplatsen. Men kanske inte om din kollega är allergisk?!
Har du inte möjlighet att ha med hunden på jobbet finns flera andra alternativ som hunddagis, hundvakt, hundrastare eller hundgård. De olika alternativen passar olika bra för olika hundar. Fundera över vad du tror din hund trivs bäst med. Vissa hundar blir väldigt stressade i en dagismiljö medan andra älskar det.
Jag vill uppmärksamma att tillexempel hållande av hund i rastgård inte tillgodoser hundens sociala behov vilket jag upplever ofta hamnar i skymundan. Vi fokuseras främst på att hunden enligt lag ska rastas var sjätte timma, eller oftare vid behov. Det står i SJVFS 2008:5, Statens jordbruksverks föreskrifter och allmänna råd om hållande av hund och katt; Saknr L 102, att vi ska tillgodose hundens sociala behov. Det är alltså också ett lagkrav. Det sociala behovet bör tillgodoses genom kontakt med en artfrände eller människa. Det står också att kontakten med människa bör ske genom rastning, aktivering eller annan sysselsättning några timmar varje dag. Här är det viktigt att förtydliga vad ”Allmänna råd” i djurskyddslagstiftningen innebär. Det innebär inte att det är ett råd man kan välja att ta till sig eller inte. Det innebär att rådet ska uppfyllas på något sätt. Alltså, att du kan visa att din hund får socialisera med människor några timmar varje dag på annat sätt en rastning eller aktivering. Det är alltså något friare tolkning på allmänna råd men ingenting man helt kan ignorera.
Har du svårt att hitta ett hunddagis eller en hundrastare som passar eller räcker inte ekonomin till? Ett tips är att sätta upp lappar i ditt område. Kanske har du en granne som är pensionär och längtar efter hund på deltid?
Ta hand om era pälsklingar, ge dem den kärlek och uppmärksamhet de förtjänar.


I helgen har vi på Yoma varit på etikkonferens i Uppsala med Veta-bolaget.
Helgen bjöd på en hel del föreläsningar och gruppdiskussioner. Imponerade mest gjorde veterinär Maria Karlsson när hon dag två hade en tankeväckande, lagom utmanande introduktion till dagens gruppdiskussioner.
Det var till största delen veterinärer representerade och jag kände mig ibland lite malplacerad med mitt etologiska och icke veterinärmedicinska perspektiv. Jag önskar att vi etologer hade en mer självklar del i djurhälsopersonalen. I andra länder är faktiskt beteendedelen en veterinärmedicinsk inriktning men här i Sverige har det ställts lite vid sidan av djurhälsovården.
Det var givande etiska diskussioner kring djurhålsopersonalens etiska ansvar och riktlinjer. Om vad djursjukvården får kosta och vad som egentligen innebär att skydda djur från onödigt lidande.
Jag är nöjd med helgen och särskilt glad över de givande möten med veterinärer, djurvårdare och djursjukvårdare jag haft under helgen.
Det jag saknade var kanske en diskussion om den psykosociala arbetsmiljön i branschen efter veterinär Linnéa Larssons gripande föreläsning om hennes utbrändhet och resan tillbaka. Varför vågar ingen prata om sjukskrivningar, självmordsstatistik eller utmattningssyndromsstatistiken i branschen och i vårt samhälle?
Tack Veta-bolaget för en väl arrangerad konferens. Jag hoppas vi ses igen.
Ta hand om varandra!
Nej det är inte den norska serien jag menar även om den tydligen ska vara rätt bra?
Jag tänker istället på skam och dåligt samvete som djurägare. Det är något väldigt vanligt. Det är något som nästan alltid kommer fram när man diskuterar djurbeteende och problembeteenden med djurägare. Att de skäms för den ”olydiga hunden” eller den ”arga katten”, att de har dåligt samvete för att det inte har tid eller ork att tillfredsställa alla djurets behov.
Jag tror vi alla känner det ibland. Eller nej, kanske inte riktigt alla. Jag tror att vi som ser våra husdjur, som ser deras behov och som på vet att de är egna individer med artspecifika och individspecifika behov känner så ibland. De gamla stofilerna med inställningen att ”en hund bara är en hund” eller ”kattfan klarar sig själv” kanske inte lika mycket… men dem pratar vi inte om i den här bloggen. Det är så skönt!

Det är bra med dåligt samvete och skam. Ibland. Det är bra att det gör oss uppmärksamma på saker och påminner oss om att förändra saker. Det är dåligt med dåligt samvete och skam. Ibland. När det tar över, äter upp oss inifrån och tar upp så mycket energi att vi inte orkar göra en förändring.
När vårt djur har beteendeproblem upplever vi det ofta som fruktansvärt jobbigt. Själva problemet är jobbigt såklart, men sen är det också jobbigt med skammen. Jag tror den ofta handlar om att vi tycker att vi misslyckats. Vi tycker att vi borde ”uppfostrat” djuret bättre eller ”haft mer tid” för djuret eller något annat. Vi jämför oss med andra och andras husdjur. Ibland kan vi också läsa på olika forum och höra av självutnämnda proffs att beteendeproblemet beror på ”dåligt ledarskap”. Läser ni någonting där det uttrycket används kan ni direkt räkna bort det som humbug. ”Dålig ledarskap” termen används nästan alltid i forum där man arbetar efter EXTREMT FÖRLEGADE metoder som är helt evidensbefriade.

Med det sagt är det klart att vi gör fel ibland och vi påverkar våra husdjur. Alla har något vi inte riktigt lyckats med i vår roll som djurägare. Det är okej. Vi gör så gott vi kan. Det viktiga är att vi inte ger upp. Att skam och dåligt samvete gör oss till trötta, ledsna och nedbrutna djurägare. Ibland kan det göra oss mer fokuserade på oss själva än vår träning med djuret och det blir ju tokigt.
Ta hjälp med ditt djur om ni har det kämpigt, om det är något som inte funkar. Det ska faktiskt vara kul att ha djur!
Har du en vän som har problem, stötta och peppa, hjälp till. Ingen blir bättre av syrliga kommentarer eller av att bli skambelagd. Vi vet faktiskt väldigt lite om varandra och om andra husdjur. Sanningen är inte bara de få minuterna vi ser.
Att ta hjälp är inte skamligt. Det är ansvarsfullt. Det är att hjälpa sitt djur och sig själv. Jag tycker att om har du ett beteendeproblem.. för all del, vilket problem som helst, och har sökt professionell hjälp ska du hålla huvudet jäkligt högt och berätta det för alla. Berätta för alla vilken ansvarsfull individ du är. Nu är det slut på skammen.
I helgen har jag varit på kurs. En kurs om att minimera stress och rädsla vid veterinärbesök och övergripande i all hantering av våra smådjur. Djurvänlig hantering och olika hanteringstekniker stod alltså på schemat hela helgen.

Detta är ett av mina hjärteämnen! Jag har tidigare arbetat inom djursjukvården och sett hur många djur som lider av rädsla och stress vid veterinärbesöken och funderat kring den här problematiken. Vi kan förändra ganska mycket i djursjukvården för att hjälpa våra patienter att få en trevligare upplevelse och det finns ganska mycket forskning på beteende, stress, stressrelaterad problematik och sällskapsdjurs välbefinnande. Så för oss evidens-knarkare, det går inte att avfärda med att vi vet för lite eller detta som flumlära, det är fakta! Vilka tekniker man kan använda sig av och hur det fungerar lite mer i praktiken ska jag ge er exempel på en annan gång. Idag vill jag bara prata om fear free-revolutionen som helt klart är i startgroparna ;)
Jag vet att det finns många veterinärer och sköterskor som är helt fantastiska med våra djur och de gör ett fantastiskt jobb med hantering och stressfria miljöer. Det är många i branschen som är med i denna förändring men vi behöver arbeta mer med detta. Framförallt behöver hela branschen uppmärksamma psykisk välmående hos våra djur lika mycket som den fysiska, precis som på människor hänger de ju ihop!

Det kallas den ”nästa stora förvandlingen inom djursjukvården” och jag är beredd att hålla med. Vi är här nu! Detta är nästa steg. Vi vet att våra sällskapsdjur som hund och katt har ungefär samma typer av känsloregister som vi, de kan vara rädda, glada, panikslagna, exalterade etc, även om de inte upplever världen på samma sätt som vi gör. Vi måste komma ihåg att ett obehagligt besök eller en obehaglig hantering inte bara är obehaglig just nu utan också är en erfarenhet som lämnar spår för framtiden.
Helgens kurs anordnades av naturbruksförvaltingen och föreläsningarna hölls av veterinär Kenneth Martin och djursjukvårdare Debbie Martin, båda med beteende som specialinriktning. Kenneth och Debbie representerar organisationen Fear Free som arbetar med utbildning och certifiering för att minimera stress inom veterinärvård. De kommer från Texas, USA, och föreläser både på hemmaplan och utomlands.
Organisationen Fear Free är redan väletablerad i USA och där är kan du som djurägare helt enkelt välja en klinik där personalen är fear free certifierade och som arbetar positiv förstärkning och stressfria hanteringsmetoder för att göra besöket så trevligt som möjligt för ditt djur. Det fungerar alltså redan i praktiken.

Vi människor är alltid lite rädda för det som är nytt, och undrar hur det ska fungera. Ett argument för att det skulle vara problematiskt att arbeta efter Fear Free-konceptet är att metoderna och hanteringsteknikerna för att undvika stress kräver mer tid av en redan tidspressad personalstyrka. Ja, kanske tar det lite längre tid i början. Alla ska lära sig både teoretiskt och praktiskt att arbeta på ett nytt sätt, kunderna ska informeras och erfarenhet av träningstekniker tar lite tid att bygg upp, precis som med vilken omorganisering som helst på en arbetsplats. När teknikerna sitter och alla förändringar i den kliniska miljön är gjorda tar det faktiskt inte längre tid. Dessutom finns massa mervärden, alltså utöver att djurens välbefinnande ökar. Kundnöjdheten ökar avsevärt. Ett stressfritt besök för djuret är också ett lugnare besök för husse eller matte. En kund som upplever att dess husdjur mår bättre vid besöken kommer sannolikt välja samma klinik igen, viket binder kunderna till en specifik klinik vilket i sin tur ökar den ekonomiska vinningen för kliniken. Att lära sig om stressfri hanteringsträning hos veterinären kommer sannolikt öka användandet av dessa tekniker även i hemmet, vilket leder till bättre välmående och mindre stress hos våra husdjur i allmänhet.

En intressant bieffekt som togs upp under helgen är att man har sett att personalen mår bättre när de byter till fear free-tekniker. Djurhälsopersonalen som arbetar med positiv förstärkning och fear free trivs alltså bättre på sitt arbete. Det är ju verkligen värt att fundera över eftersom veterinärer är en yrkesgrupp som är högt representerade i både sjukskrivningsantal och självmordstatestiken. Kan fear free ha inverkan på den psykosociala arbetsmiljön?!
Men är det djursjukvårdens uppgift att träna våra djur? Självklart inte. Det handlar inte om det. Vi som djurägare måste förbereda våra djur och ge dem goda förutsättningar för ett lyckat veterinärbesök. Men det är obehagligt att bli behandlad av främmande människor, speciellt när man är lite hängig eller sjuk. Därför måste också djurhälsopersonalen ha metoder och tekniker som på ett schysst sätt hanterar ett oförstående djur i sjukdom. Dessutom vet vi att det är lättare att förebygga än reparera en skada som redan är skedd. Så om din klinik tillsammans med dig som djurägare kan ge din lilla valp eller kattunge ett bra första intryck vid första vaccinationen är ju det fantastiskt.
Ställ krav på din veterinär, fråga om fear free och välj den kliniken som tar den där extra tiden att se dig och ditt djurs behov. Det är så vi påverkar och förändrar .
Tänk på att alla som jobbar inom djursjukvården älskar djur, även de som fortfarande är kvar i förlegade, aversiva metoder. Vi som väljer att skaffa husdjur, vi som arbetar med djur, vi som längtar efter ett djur. Alla älskar vi djur. Vi behöver oftast bara lära oss lite mer för att ge djuren de bästa förutsättningen. Så döm inte varandra utan hjälp varandra fram till rätt information.
Små förändringar kan göra stor skillnad. Rom byggdes inte på en dag och allt det där…
Ha en fin dag!

Ps. I dag har Lisa Berglund från Djurrelationer varit på besök hos oss på Yoma. Det är så roligt att träffa etolog-kollegor och prata etologi och samarbeten. Lisa är en av två etologer som gör den uppmärksammande kattpodden kattoteket spinner vidare. Den kan ni lyssna på här.
Igår var jag på inspirationskväll i Botaniska trädgården. Kvällen anordnades av naturbruksförvaltningen och föreläsare var beteendevetaren och djurtränaren Eva Bertilsson (från Carpe Momentum). Eva utbildar i djurträning och djurs beteende både i Sverige och utomlands, ni som är beteendeintresserade har definitivt stött på hennes namn förut. Hon är så bra!
Gårdagens föreläsning handlade om frivillig hanteringsträning. Och det var verkligen inspirerande!
Att träna djur (med positiv förstärkning) för tillexempel medicinska ingrepp och annan hantering (pälsvård , kloklipp etc.) på ett sätt som BARA är roligt och som också fungerar som aktivering har används ett bra tag inom djurparksvärlden men är förhållandevis nytt i sällskapsdjurs- och veterinärbranschen. I alla fall i den omfattning och med sådana metoder som nu börjat få fäste. Äntligen, säger jag!
Det är häftigt att se att djur frivilligt, inte bara ”går med på” att ta ett blodprov eller kontrollera tänder utan faktiskt också har riktigt kul vid träningstillfällena. Tänk vad det gör för djurets självkänsla! Och tänk vad mycket lättare det blir för den veterinär, sköterska eller matte/husse som ska utföra hanteringen!
Eva pratade igår bland annat om startsignal. Genom att djuret kan signalera att ”nu kan du börja, jag vet vad som ska hända” ges djuret en möjlighet att kontrollera sin egen situation. Det är ju häftigt eftersom det är en av parametrarna man använder för att mäta djurvälfärd!
Det slog mig att jag har en startsignal med min lilla chihuahua, Betty. Den har liksom infunnit sig av bara farten. Eftersom hon är väldigt liten (runt kilot) och ibland blir trött, frusen eller terrängen blir för svår kan jag behöva bära på henne. För att veta om hon vill bli buren eller klarar sig själv frågar jag henne ” ska jag bära dig?”. Hennes startsignal är att gå och ställa sig framför mina fötter. Det är väldigt tydligt. Ibland springer hon allt vad hennes lilla kropp bär för, då är det oftast kallt. När hon inte vill fortsätter hon och strosa runt och ignorerar mig helt enkelt. Har jag frågat och hon inte vill lyfter jag såklart inte upp henne, det skulle ju förstöra hela frivillighetstänket.
För ”paniklyft”, dvs då jag måste lyfta upp henne utan att hon har möjlighet att välja har vi ett annat ord så att hon i alla fall vet och är beredd på att jag kommer att lyfta. Det gör att hon kan förbereda sig.
Ha en fin helg och ta hand om era pälsklingar!
Ps. Dagens mysigaste; Idag har vi på Yoma haft vårt månadsmöte, som brukligt med frukost på Brogyllen. Kontorshunden Saga fick såklart vara med.


Etologi betyder Läran om djurens beteende och anledningen till det...
Etologi handlar alltså om hur djur beteende och varför de gör som de gör. Vilka behov och instinkter har en viss djurart och varför.
Jag heter Ellen och arbetar som etolog och projektkoordinator på Yoma Consulting. Vi arbetar främst med kunder inom veterinär- och djurhälsobranschen. Läs mer på www.yoma.se.

Samhället har idag ett större intresse för beteendefrågor och varför våra djur faktiskt beter sig som de gör. Jag är glad att vi kommer längre och längre bort från den gamla skolan där tex hundar ”bara skulle lyda”. Vi fokuserar mer på en förbättrad djurvälfärd och ser våra djur på ett annat vis.
Forskningsbaserade träningsverktyg används i större utsträckning och vi tar steget bort från de mycket förlegade träningsmetoderna som fokuserar på dominans och bestraffningar. Forskningen går ständigt framåt och vi får mer och mer kunskap om djur och dess beteende, kognitiva förmågor och behov. Därför är det viktigt som etolog att ständigt hålla sig uppdaterad och läsa på ny, färsk forskning. Jag läser allt jag kommer över, jag går fortbildningskurser och framförallt diskuterar jag med mina fantastiska etologkollegor runt om i Sverige.
När man arbetar med djur är det också viktigt med den praktiska erfarenheten och jag arbetar med mina egna hundar, vänners hästar och grannens får och getter för att uppdatera min egen träningskunskap. För oss på Yoma är fortbildning och kompetensutveckling viktigt, jag åker gärna på kurser för att ständigt lära mig mer.
Jag är en teoretiker, alltså, jag är bättre på att lära mig saker teoretiskt än praktiskt, så jag får träna mycket! Mina hundar, blandrastiken Saga och chihuahua Betty å andra sidan, är praktiker, och lär sig bus och genvägar på ett ögonblick ;). De är också väldigt duktiga på att träna sin matte. Men det ska jag berätta mer om en annan gång.
På etologi.se tänkte jag blogga om vanliga beteendeproblem hos våra husdjur och vad man kan göra åt dem, om nya forskningsrön och andra intressanta saker kopplade till etologi. Ni får gärna komma med tips och idéer på vad ni vill läsa om.
Vänliga Hälsningar Etolog-Ellen
Etolog.se /Etologi.se
Senaste inläggen
Senaste kommentarer
Arkiv
Länkar
Etiketter
evidensbaserat se sambandet chihuahua frihetsdressyr djurskyddslagstiftning kontor hundbeteende nytt år djurvård etik katträning våld mot djur workshop fns djurhållning ponny hunddagis hästetologi 2018 utmattning katthem samband fear free slu belöningsbaserad träning kalv naturligt beteende bra arbetsmiljö problembeteende beteende zoohandel konferens djurhem seminarium sae djurbeteende kanin etologer djurskydd katt hästsport sveriges akademiska etologer hästträning yoma hästhållning häst djur etolog etologi veterinär modern djurträning djurträning hästar positiv förstärkning hundträning hund djurhantering kaninskötsel djurvårdare realgymnasiet kaniner provet cloud samvete playmobil etolog.se forskning hund ensam hemma swaba katter hästtäcke hanteringsträning skara journalsystem våld i nära relationer vetaboloaget naturbruk sommar ensam ccc2018 kattavel kossor klickerträning sveriges riksdag framtiden skam gymnasiet kattunge sjukskrivning hund på jobbet naturbruksförvaltningen grupphållning klicker uddetorp djurvälfärd finland
Om oss

Etolog.se verkar för evidensbaserad kunskap i all djurhållning och djurträning. Vi har anslutna etologer i hela Sverige. Alla våra etologer har akademisk bakgrund och är medlemmar i Sveriges Akademiska Etologer.
Hos oss på Etolog.se kan du som djurägare få kvalitativ hjälp och rådgivning kring ditt djurs beteende och träning. Vi finns också för din verksamhet så som klinik, zoobutik eller gymnasieskola.
Ulrika,Bianca,Julia,Ozzy » Inspiration i stallet : ”Så kul att läsa din underbara blogg och man förstår verkligen hur mycket du brin..”