Filmen ovan är obehaglig. Djur kan lätt smita in på fel ställen och gömma sig. Tänk på att säkra ditt hem innan du tar hem ett husdjur. 

Jag är just nu vikarie på en gymnasial djurvårdarprofil .Det är så kul. Under vecka 48  har vi fortsatt på tema hantering och eleverna har fått prova att klickerträna varandra. Som primärförstärkare  användes godis såklart!

Just nu läser jag underbara inlämningar om Fantasidjuret. Eleverna fick i uppgift att skriva om ett utdött eller påhittat djur. Ett faktablad och en hanteringsplan. Det är alla möjliga djur och jag blir så glad av att läsa om dem!

Nu är det december. Vi har såklart lite julmys på kontoret. Det borde alla ha! 
Nu måste vi jobba vidare, jag bjuder på lite bilder från kontoret och Finland! Vi hörs. 

Kaniner är sociala djur. I de vilda lever de i familjegrupper, i hålor i marken. Ofta lever flera familjer i närheten av varandra och bildar på så vis större kolonier. De kommunicerar mycket med varandra och vilar och betar ofta tillsammans. Ensamhållna kaniner är ofta väldigt stressade och mår dåligt. Stress kan ge fysiska skador.
I lagen djurskyddslagstiftningen och dess föreskrifter står det att de djur som har behov av att vara tillsammans med andra djur ska skötas på ett vis som tillgodoser dessa behov. Det står också att kaniner bör hållas i par eller i grupp. Man ska tänka på att hålla gruppen så stabil som möjligt och om man ska vara försiktig och planera noga när man introducerar en ny individ till gruppen. Kaniner som hålls tillsammans ska ha tillgång till gömställen eller föremål som ger dem möjlighet att vara utom synhåll från varandra. Okastrerade hanar bör inte hållas tillsammans eftersom det kan resultera i bråk. Honor bör inte regelbundet hållas tillsammans med okrastrerad hane eftersom det leder till upprepade betäckningar och detta kan påverka honans hälsa. Dessutom har du plötsligt väldigt många fler kaniner att ta hand om.

I sina grävda bohålor skyddas kaninerna mot rovdjur, men också från dåligt väder som extrem kyla och värme. Eftersom deras ungar inte föds fullt utvecklade för att kunna springa ifrån rovdjur tillbringar de sin första tid i livet. Kaniner rör sig mycket men håller sig ofta nära sin bohåla för att kunna söka skydd. Gömställen är alltså viktigt för kaniner och bra platser kan vara en resurs som kaniner bråkar om så se till att det finns bra gömställen och liggplatser till alla dina kaniner. Trots närheten till boet kan kaniner i det vilda röra sig upp till tre kilometer varje dag för att hitta föda. De kan springa väldigt fort och hoppa högt. Detta gör att de även i fångenskap har ett stort rörelsehov.

Ett förvaringsutrymme ska vara tillräckligt stort för att göra det möjligt för ett djur att utföra de rörelser och den motion som det behöver. Detta ställer krav på dig som kaninägare. Kaniner behöver ofta mycket mer rörelse än vad en normalstor kaninbur köpt i djuraffär erbjuder. Eftersom de är bytesdjur behöver de också kunna ställa sig på bakbenen och spana, hoppa, gräva och kunna gömma sig. Förvaringsutrymmet för en kanin ska ha en ett bottenmaterial som kan tillfredsställa djurets behov. Det är alltså viktigt att ha ett bottenmaterial som tillåter kaninen att gräva.

Jag tror vi alla känner det ibland. Eller nej, kanske inte riktigt alla. Jag tror att vi som ser våra husdjur, som ser deras behov och som på vet att de är egna individer med artspecifika och individspecifika behov känner så ibland. De gamla stofilerna med inställningen att ”en hund bara är en hund” eller ”kattfan klarar sig själv” kanske inte lika mycket… men dem pratar vi inte om i den här bloggen. Det är så skönt!

Det är bra med dåligt samvete och skam. Ibland. Det är bra att det gör oss uppmärksamma på saker och påminner oss om att förändra saker. Det är dåligt med dåligt samvete och skam. Ibland. När det tar över, äter upp oss inifrån och tar upp så mycket energi att vi inte orkar göra en förändring.

När vårt djur har beteendeproblem upplever vi det ofta som fruktansvärt jobbigt. Själva problemet är jobbigt såklart, men sen är det också jobbigt med skammen. Jag tror den ofta handlar om att vi tycker att vi misslyckats. Vi tycker att vi borde ”uppfostrat” djuret bättre eller ”haft mer tid” för djuret eller något annat. Vi jämför oss med andra och andras husdjur. Ibland kan vi också läsa på olika forum och höra av  självutnämnda proffs att beteendeproblemet beror på ”dåligt ledarskap”. Läser ni någonting där det uttrycket används kan ni direkt räkna bort det som humbug. ”Dålig ledarskap” termen används nästan alltid i forum där man arbetar efter EXTREMT FÖRLEGADE metoder som är helt evidensbefriade.

Med det sagt är det klart att vi gör fel ibland och vi påverkar våra husdjur. Alla har något vi inte riktigt lyckats med i vår roll som djurägare. Det är okej. Vi gör så gott vi kan. Det viktiga är att vi inte ger upp. Att skam och dåligt samvete gör oss till trötta, ledsna och nedbrutna djurägare. Ibland kan det göra oss mer fokuserade på oss själva än vår träning med djuret och det blir ju tokigt.
 Ta hjälp med ditt djur om ni har det kämpigt, om det är något som inte funkar. Det ska faktiskt vara kul att ha djur!

 Har du en vän som har problem, stötta och peppa, hjälp till. Ingen blir bättre av syrliga kommentarer eller av att bli skambelagd. Vi vet faktiskt väldigt lite om varandra och om andra husdjur. Sanningen är inte bara de få minuterna vi ser.

 Att ta hjälp är inte skamligt. Det är ansvarsfullt. Det är att hjälpa sitt djur och sig själv. Jag tycker att om har du ett beteendeproblem.. för all del, vilket problem som helst, och har sökt professionell hjälp ska du hålla huvudet jäkligt högt och berätta det för alla. Berätta för alla vilken ansvarsfull individ du är. Nu är det slut på skammen.

I helgen har jag varit på kurs. En kurs om att minimera stress och rädsla vid veterinärbesök och övergripande i all hantering av våra smådjur. Djurvänlig hantering och olika hanteringstekniker stod alltså på schemat hela helgen.

Detta är ett av mina hjärteämnen! Jag har tidigare arbetat inom djursjukvården och sett hur många djur som lider av rädsla och stress vid veterinärbesöken och funderat kring den här problematiken. Vi kan förändra ganska mycket i djursjukvården för att hjälpa våra patienter att få en trevligare upplevelse och det finns ganska mycket forskning på beteende, stress, stressrelaterad problematik och sällskapsdjurs välbefinnande. Så för oss evidens-knarkare, det går inte att avfärda med att vi vet för lite eller detta som flumlära, det är fakta! Vilka tekniker man kan använda sig av och hur det fungerar lite mer i praktiken ska jag ge er exempel på en annan gång. Idag vill jag bara prata om fear free-revolutionen som helt klart är i startgroparna ;)

Jag vet att det finns många veterinärer och sköterskor som är helt fantastiska med våra djur och de gör ett fantastiskt jobb med hantering och stressfria miljöer. Det är många i branschen som är med i denna förändring men vi behöver arbeta mer med detta. Framförallt behöver hela branschen uppmärksamma psykisk välmående hos våra djur lika mycket som den fysiska, precis som på människor hänger de ju ihop!

Det kallas den ”nästa stora förvandlingen inom djursjukvården” och jag är beredd att hålla med. Vi är här nu! Detta är nästa steg. Vi vet att våra sällskapsdjur som hund och katt har ungefär samma typer av känsloregister som vi, de kan vara rädda, glada, panikslagna, exalterade etc, även om de inte upplever världen på samma sätt som vi gör. Vi måste komma ihåg att ett obehagligt besök eller en obehaglig hantering inte bara är obehaglig just nu utan också är en erfarenhet som lämnar spår för framtiden.

Helgens kurs anordnades av naturbruksförvaltingen och föreläsningarna hölls av veterinär Kenneth Martin och djursjukvårdare Debbie Martin, båda med beteende som specialinriktning.  Kenneth och Debbie representerar organisationen Fear Free som arbetar med utbildning och certifiering för att minimera stress inom veterinärvård. De kommer från Texas, USA, och föreläser både på hemmaplan och utomlands.
Organisationen Fear Free är redan väletablerad i USA och där är kan du som djurägare helt enkelt  välja en klinik där personalen är fear free certifierade och som arbetar positiv förstärkning och stressfria hanteringsmetoder för att göra besöket så trevligt som möjligt för ditt djur. Det fungerar alltså redan i praktiken.

Vi människor är alltid lite rädda för det som är nytt, och undrar hur det ska fungera. Ett argument för att det skulle vara problematiskt att arbeta efter Fear Free-konceptet är att metoderna och hanteringsteknikerna för att undvika stress kräver mer tid av en redan tidspressad personalstyrka. Ja, kanske tar det lite längre tid i början. Alla ska lära sig både teoretiskt och praktiskt att arbeta på ett nytt sätt, kunderna ska informeras och erfarenhet av träningstekniker tar lite tid att bygg upp, precis som med vilken omorganisering som helst på en arbetsplats. När teknikerna sitter och alla förändringar i den kliniska miljön är gjorda tar det faktiskt inte längre tid. Dessutom finns massa mervärden, alltså utöver att djurens välbefinnande ökar. Kundnöjdheten ökar avsevärt. Ett stressfritt besök för djuret är också ett lugnare besök för husse eller matte. En kund som upplever att dess husdjur mår bättre vid besöken kommer sannolikt välja samma klinik igen, viket binder kunderna till en specifik klinik vilket i sin tur ökar den ekonomiska vinningen för kliniken. Att lära sig om stressfri hanteringsträning hos veterinären kommer sannolikt öka användandet av dessa tekniker även i hemmet, vilket leder till bättre välmående och mindre stress hos våra husdjur i allmänhet.

 En intressant bieffekt som togs upp under helgen är att man har sett att personalen mår bättre när de byter till fear free-tekniker. Djurhälsopersonalen som arbetar med positiv förstärkning och fear free trivs alltså bättre på sitt arbete. Det är ju verkligen värt att fundera över eftersom veterinärer är en yrkesgrupp som är högt representerade i både sjukskrivningsantal och självmordstatestiken. Kan fear free ha inverkan på den psykosociala arbetsmiljön?!
Men är det djursjukvårdens uppgift att träna våra djur? Självklart inte. Det handlar inte om det. Vi som djurägare måste förbereda våra djur och ge dem goda förutsättningar för ett lyckat veterinärbesök. Men det är obehagligt att bli behandlad av främmande människor, speciellt när man är lite hängig eller sjuk. Därför måste också djurhälsopersonalen ha metoder och tekniker som på ett schysst sätt hanterar ett oförstående djur i sjukdom. Dessutom vet vi att det är lättare att förebygga än reparera en skada som redan är skedd. Så om din klinik tillsammans med dig som djurägare kan ge din lilla valp eller kattunge ett bra första intryck vid första vaccinationen är ju det fantastiskt.
 Ställ krav på din veterinär, fråga om fear free och välj den kliniken som tar den där extra tiden att se dig och ditt djurs behov. Det är så vi påverkar och förändrar .
Tänk på att alla som jobbar inom djursjukvården älskar djur, även de som fortfarande är kvar i förlegade, aversiva metoder. Vi som väljer att skaffa husdjur, vi som arbetar med djur, vi som längtar efter ett djur. Alla älskar vi djur. Vi behöver oftast bara lära oss lite mer för att ge djuren de bästa förutsättningen. Så döm inte varandra utan hjälp varandra fram till rätt information. 
Små förändringar kan göra stor skillnad. Rom byggdes inte på en dag och allt det där…
Ha en fin dag!   

Ps. I dag har Lisa Berglund från Djurrelationer varit på besök hos oss på Yoma. Det är så roligt att träffa etolog-kollegor och prata etologi och samarbeten. Lisa är en av två etologer som gör den uppmärksammande kattpodden kattoteket spinner vidare. Den kan ni lyssna på här.

Ps. Dagens mysigaste; Idag har vi på Yoma haft vårt månadsmöte, som brukligt med frukost på Brogyllen. Kontorshunden Saga fick såklart vara med. 

Etologi betyder Läran om djurens beteende och anledningen till det...

Etologi handlar alltså om hur djur beteende och varför de gör som de gör. Vilka behov och instinkter har en viss djurart och varför.

Jag heter Ellen och arbetar som etolog och projektkoordinator på Yoma Consulting. Vi arbetar främst med kunder inom veterinär- och djurhälsobranschen. Läs mer på www.yoma.se.