Vi är många som har hund och som ändå måste jobba. Hur gör ni när ni inte kan ta med er hunden?

Förr var det vanligt att man lämnade hunden hemma i huset eller lägenheten, ensam hela dagen. Förödande för ett socialt, flocklevande djur som en hund. Det är extremt onaturligt att ligga ensam i 8-9 timmar utan rastning och sällskap. Dessutom framkallar ju det en inaktivitet som inte är hälsosam. En hund som är passiv större delen av dygnet mår inte bra. Som tur är har detta uppmärksammats mer och nuförtiden vet de flesta att man inte ska och inte heller har lov till att lämna en hund ensam så länge.

Idag är vi mer medvetna och vi vet att det krävs en del planering innan vi tar hem en valp. Enligt djurskyddslagen får en hundvalp under fyra månader endast lämnas helt ensamma under kortare stunder. Men det krävs inte bara planering för första tiden med hunden utan en långsiktig plan. En hund ska tillbringa hela sitt liv med dig, det kan vara 16år framåt. Ditt liv kan förändras, vad har du för alternativ om du byter jobb eller din familjesituation ändras? Det är viktigt att tänka på innan hunden flyttar hem till dig.  

Fler och fler arbetsgivare tillåter hund på jobbet. Det har visat sig vara bra för arbetsmiljön att ha husdjur på arbetsplatsen. Men kanske inte om din kollega är allergisk?!
Har du inte möjlighet att ha med hunden på jobbet finns flera andra alternativ som hunddagis, hundvakt, hundrastare eller hundgård. De olika alternativen passar olika bra för olika hundar. Fundera över vad du tror din hund trivs bäst med. Vissa hundar blir väldigt stressade i en dagismiljö medan andra älskar det.

Jag vill uppmärksamma att tillexempel hållande av hund i rastgård inte tillgodoser hundens sociala behov vilket jag upplever ofta hamnar i skymundan. Vi fokuseras främst på att hunden enligt lag ska rastas var sjätte timma, eller oftare vid behov. Det står i SJVFS 2008:5, Statens jordbruksverks föreskrifter och allmänna råd om hållande av hund och katt; Saknr L 102,  att vi ska tillgodose hundens sociala behov. Det är alltså också ett lagkrav. Det sociala behovet bör tillgodoses genom kontakt med en artfrände eller människa. Det står också att kontakten med människa bör ske genom rastning, aktivering eller annan sysselsättning några timmar varje dag. Här är det viktigt att förtydliga vad ”Allmänna råd” i djurskyddslagstiftningen innebär. Det innebär inte att det är ett råd man kan välja att ta till sig eller inte. Det innebär att rådet ska uppfyllas på något sätt. Alltså, att du kan visa att din hund får socialisera med människor några timmar varje dag på annat sätt en rastning eller aktivering. Det är alltså något friare tolkning på allmänna råd men ingenting man helt kan ignorera.

Har du svårt att hitta ett hunddagis eller en hundrastare som passar eller räcker inte ekonomin till? Ett tips är att sätta upp lappar i ditt område. Kanske har du en granne som är pensionär och längtar efter hund på deltid?

Ta hand om era pälsklingar, ge dem den kärlek och uppmärksamhet de förtjänar. 

I helgen har vi på Yoma varit på etikkonferens i Uppsala med Veta-bolaget.

Helgen bjöd på en hel del föreläsningar och gruppdiskussioner. Imponerade mest gjorde veterinär Maria Karlsson när hon dag två hade en tankeväckande, lagom utmanande introduktion till dagens gruppdiskussioner.

Det var till största delen veterinärer representerade och jag kände mig ibland lite malplacerad med mitt etologiska och icke veterinärmedicinska perspektiv. Jag önskar att vi etologer hade en mer självklar del i djurhälsopersonalen. I andra länder är faktiskt beteendedelen en veterinärmedicinsk inriktning men här i Sverige har det ställts lite vid sidan av djurhälsovården.

Det var givande etiska diskussioner kring djurhålsopersonalens etiska ansvar och riktlinjer. Om vad djursjukvården får kosta och vad som egentligen innebär att skydda djur från onödigt lidande.

Jag är nöjd med helgen och särskilt glad över de givande möten med veterinärer, djurvårdare och djursjukvårdare jag haft under helgen.

Det jag saknade var kanske en diskussion om den psykosociala arbetsmiljön i branschen efter veterinär Linnéa Larssons gripande föreläsning om hennes utbrändhet och resan tillbaka. Varför vågar ingen prata om sjukskrivningar, självmordsstatistik eller utmattningssyndromsstatistiken i branschen och i vårt samhälle?
 
Tack Veta-bolaget för en väl arrangerad konferens. Jag hoppas vi ses igen.
 
Ta hand om varandra!

Nej det är inte den norska serien jag menar även om den tydligen ska vara rätt bra?

Jag tänker istället på skam och dåligt samvete som djurägare. Det är något väldigt vanligt. Det är något som nästan alltid kommer fram när man diskuterar djurbeteende och problembeteenden med djurägare. Att de skäms för den ”olydiga hunden” eller den ”arga katten”, att de har dåligt samvete för att det inte har tid eller ork att tillfredsställa alla djurets behov.