EtologiBloggen
En del av etolog.se
2018
0 kommentarer 
Det finns en seglivad myt om att hästar som tuggar (när de inte äter förstås) t.ex. i samband med träning, gör det för att visa underkastelse eller att de har lärt sig något. Men detta har faktiskt inte studerats systematiskt, så vi har inte riktigt kunna säga vad det beror på. I en färsk studie från Norge har man tittat på ferala hästar i Ecuador för att försöka ta reda på vad tuggandet har för funktion. Hästarna som har studerats lever i stora flockar under naturliga förhållanden. Forskarna samlade in totalt 202 observationer där tuggande eller slickande förekom och undersökte sedan dessa utifrån olika frågeställningar.
Först tittade de på om tuggningarna berodde just på att en häst ville visa underkastelse gentemot en annan häst. De tittade alltså på när en häst närmade sig en annan och visade ett hotfullt beteende (ex. bakåtstruktna öron). Om tuggningarna berodde på underkastelse borde hästen som inte visade ett hotfullt beteende, vara den som tuggar, men så var inte fallet. Däremot såg forskarna att båda hästarna tuggade och att det var hästen som visade ett hotfullt beteende som tuggade mest. Utifrån dessa resultat går det alltså inte att säga att tuggningarna beror på att en häst vill visa underkastelse.
Forskarna fortsatte att analysera observationerna genom att se om tuggningarna förekom i spända eller avslappnade situationer och här hittade man ett intressant mönster. Tuggningarna förekom oftast i övergången från en spänd situation till en avslappnad situation. Forskarnas slutsats blev att tuggningarna troligtvis beror på att hästarna är torra i munnen (en följd av att det är det sympatiska nervsystemet har varit aktivt) efter den spända situationen och att de börjar salivera (en följd av att det parasympatiska nervsystemet istället är aktivt) när de slappnar av. Forskarna menar dock att det är svårt att veta om hästarna tuggar för att de slappnar av eller om tuggandet hjälper dem att slappna av. Vi vet inte heller vilken typ av stressor som utlöser tuggandet så det finns gott om frågeställningar att undersöka vidare.
Men nästa gång du ser en häst som tuggar är det värt att fundera på vad hästen precis har gjort, speciellt om det sker under träning.
Du kan läsa mer om studien här.
Emelie Deboussard
etolog.se
Invigning av fösta månadsmötet! Några av etologerna var med på länk och några på plats i Göteborg den 3e augusti. Vi ser fram emot många fler roliga och givande möten!
Hoppas ni har haft en fantastisk sommar! Det har jag. Det har dock varit lite dåligt med regn och riktigt tufft för skogsägare och lantbrukare. Nu håller vi tummarna att det regnar lite så åtminstånde vallen tar sig!
Jag har fantastiska nyheter! Nu blir det ändring här på bloggen! Etolog.se har äntligen kommit igång!
Det känns så kul att kunna skriva att vi i skrivande stund är 7 anslutna etologer! Och då har vi inte ens officiellt lanserat ännu! Det ska bli så roligt att se plattformen växa och ta form. Följ med på vår resa!
Etolog.se är en del av Yoma Consulting AB. En plattform för etologer och verksamheter, djurägare och veterinärklinker. Vi hoppas och tror att vi kan sätta etologerna på kartan genom gemensamma krafter och samarbete. Vi vill erbjuda djurägare kvalitativ hjälp och rådgivning kring djurs beteende och träning. Vi finns också för verksamheter så som klinik, zoobutik eller gymnasieskola. Vi vill att det ska vara lätt att hitta kvalitativ, säker hjälp, bemanning och konsulter i alla djurbranscher som kan ha nytta av en etolog. Jag tror att Etolog.se kan skapa fler arbetstillfällen och göra det tydligare för gemene man vad en etolog är och vad de kan hjälpa till med. Jag hoppas att vi ska kunna hjälpa etologer ut i arbete som idag inte arbetar med djur alls. Läs mer om oss på hemsidan! www.etolog.se. Enkelt att komma ihåg, eller hur?
Det känns så roligt att vi har startat igång! Snart kommer det inte bara vara jag som skriver här utan även andra etologer från Etolog.se. Kika in på hemsidan nu, dela den gärna i sociala medier och berätta för alla du känner om oss!
Eftersom det här förmodligen är mitt sista, såhär, lite privata inlägg bjuder jag på några härliga semesterbilder. Ha det gott och ta hand om er och era pälsklingar!
Förra årets eminenta löpartrupp!
Hej på er!
Tiden springer iväg och nu är det vår, eller kanske till och med sommar? På lördag (imorgon) springer Yoma Consulting AB Göteborgsvarvet! Kom och heja på oss!
Under hösten, vintern och vårvintern har jag jobbat med ett spännande etologi-projekt som jag snart hoppas kunna berätta mer om. Det är så roligt att det rullat igång på riktigt, men än är det lite för tidigt för att avslöja mer. Håll ut!
Just nu går jag kattränarkurs! Det är så himla roligt. Kursen hålls på Göteborgs Djurskyddsförening (som för övrigt gör ett väldigt bra och viktigt arbete, kolla in dem!). Tillsammans med en grupp underbara, begåvade människor får jag öva mina tränar-färdigheter med de omhändertagna katterna (och nu senast också en kanin!).
Katterna har olika ålder och bakgrund. Många är upphittade eller omhändertagna från polisen och ska placeras ut i nytt hem. Vissa är väldigt sociala och orädda medan andra är betydligt mer försiktiga kring människor. Det gäller att noga anpassa varje träningspass efter var katt. Så är det ju alltid, att man anpassar träningen efter individen, men det blir så tydligt här.
Anna, Hedda, katten Zero, Eva och jag.
Är det nu någon som undrar varför man ska träna katt? Tänk efter lite på frågan och fundera kring varför vi ska träna några djur? Vi håller många gånger djur i en för dem ganska onaturlig miljö. Vi vill ta dem till veterinären, vi vill kunna undersöka dem och klippa dess klor. Vi vill kunna klappa dem, mata dem och umgås med dem. Det blir ju så mycket lättare om djuren är socialiserade och tränade på ett sätt som gör att de tycker att de situationer vi människor utsätter dem för är helt okej. Ja, det är faktiskt så att vi kan, genom träning, ändra djurets känsla för någonting. Transportburen är ett utmärkt exempel. Många katter har dåliga erfarenheter av burar. Tänk att man kan träna katten till att uppfatta situationen, och buren, som något trevligt. Visst är det häftigt!
Personalen på Göteborgs Djurskyddsförening håller på att certifieras genom organisationen Fear Free (som jag tidigare skrivit om i bloggen). De jobbar redan med dessa tekniker och gör ett fantastiskt arbete för katterna och de andra djuren som de tar hand om. Följ gärna deras Facebooksida, där lägger de upp videoklipp om hur de arbetar med sina katter.
Jag och katten Nessla umgås lite mellan träningspassen.
Vid varje kurstillfälle vill jag ta hem en katt. Igår fick jag en ny favorit. Det får jag varje gång. Men jag ska inte ha en katt. Jag har två hundar och min tid räcker inte till fler. För vad som faktiskt också blir väldigt tydligt, när vi är på djurskyddsföreningen och tränar, är hur viktigt det är att tänka efter före man skaffar ett djur. Det finns så många katter som söker nytt hem, det betyder att ett gammalt hem övergett, kastat ut eller inte kunnat ha kvar dem. Det blir tydligt hur katter (som av någon konstig anledning inte värderas lika högt som tex hundar) skaffas lite utan eftertanke, för att sedan överges utan närmare fundering. Det finns en föreställning om att katter klarar sig bra själva. Det är inte sant! Katter är domesticerade husdjur som inte ska leva utan tillsyn i det vilda.
Den här sötnosen tycker klickerträning rockar!
Det finns en brittisk välgörenhetsorganisation som heter Dog Trust, deras slogan (skapad av grundaren Clarissa Baldwin) lyder;
"A Dog is for Life, not just for Christmas".
Det gäller alla djur! Skaffar man ett husdjur är det för hela husdjurets liv. Inte bara över en sommar, eller en jul. Det är ett stort ansvar att skaffa ett litet liv. Jag förstår att stora livshändelser kan ställa till det, att familjesituationer kan ändras osv. osv. Det är inget konstigt med det. Ibland måste man göra tuffa beslut. Det kan vara så att man behöver omplacera sitt älskade husdjur. Det är inte det jag pratar om. Det är tyvärr så att många bara överger sina katter, flyttar från huset och lämnar kvar en katt ensam. Låter katter få kattungar men sedan inte tar hand om dem. Det är inte okej. Det blir aldrig någonsin okej. Att skaffa ett husdjur är som att skriva på ett livslångt avtal, i alla fall livslångt ur djurets perspektiv. Glöm aldrig det.
Sveriges Riksdag
Igår var jag på en workshop om sambandet mellan våld i nära relationer och våld mot husdjur, anordnat av Se sambandet och Svenska Djurskyddsföreningen. Jag passade också på att lyssna på ett seminarium i riksdagen med titeln :
Hur kan våldsutsatta barn och kvinnor/partners få ett bättre stöd genom ett bra djurskyddsarbete? Varför får de inte hjälpen idag?
Föreläsare där var DR Freda Scott-park och Pernilla Börjesson från länsstyrelsen i Västmanland, som aktivt jobbar med denna problematik och samarbete kring frågorna mellan myndigheter.
Dr Freda Scott-Park är en veterinär från Storbritannien, expert på dessa frågor och också ordförande i organisationen LINKS Group UK som arbetar med just sambandet mellan våldsutsatta människor och djur. Organisationen arbetar bland annat med att öka medvetenheten och hjälpa veterinärer och annan klinikpersonal att arbeta med denna problematik.
SUPERINTRESSANT dag med mycket känslor såklart. Det var ju fruktansvärda fallbeskrivningar och man blir ju både arg, ledsen och ja.. ni vet, allt på en gång.
Jag fick lära mig lite mer om vad man ska vara uppmärksam på och hur man kan identifiera ”non accidental injuries”. Hur länsstyrelsen och socialtjänsten kan hjälpa varandra där man misstänker att både människor och djur far illa. Det blev också mycket prat om komplexiteten kring att jobba med dessa frågor och svårigheten med våld som diagnos med mera, med mera.
Många tankar dök upp under dagen. Bland annat att vi etologer som gör hembesök faktiskt också kan stöta på denna problematik…
Det var en lärorik och känslomässigt tuff dag. Men jag känner mig starkare idag. Kunskap är styrka. Så är det helt enkelt.
Ulrica berättar för nya studenter om SAE under alumnidagen.
Nu var det ett tag sen jag skrev här så det är verkligen på tiden. Det har såklart hänt en del sedan sist. Bland annat har jag varit i Uppsala på SLU. Etologi och djurskyddsprogrammets alumnidag hölls där och dagen efter hade vi årsmöte med Sveriges Akademiska etologer.
Det är snart sju år sedan jag började på SLU. Mina studieår var underbara. Det är så konstigt att som djurnörd plötsligt kastas in i ett sammanhang där det inte anses knepigt att vilja diskutera djurbeteende eller söta grisar i flera timmar, haha. Det är fantastiskt när det händer första gången och för mig var det just på Etologi och Djurskyddsporgrammet (som då låg i Skara). Då vet man att man är på rätt plats.
Det var såklart jättekul att vara tillbaka i den miljön och också fantastiskt kul att träffa båda gamla bekanta och nya förmågor från utbildningen.
Jag åkte tåg till Uppsala tillsammans med SAEs ordförande (och min vän och fd klasskamrat) Ulrica Ahlrot. Fastän det som sagt var snart är sju år sen jag hittade mitt sammanhang här på jorden är det fortfarande lika härligt att tillbringa timmar åt att diskutera evolution, taxonomi, vildhästar och katter (Ulrica är grym på katter!).
Nu ska jag försöka skriva lite mindre om mig och lite mer etologiskt;).
Jag diskuterade nämligen nyligen berikning av hästar på boxvila. Det är ju väldigt jobbigt för en häst att stå still i flera veckor, utan att få röra sig och inte ha något att göra. Då får vi vara påhittiga.
Men detta blogginlägg ska inte handla om sjuka hästar, utan om friska.
Hur kan vi berika vi hästens miljö i fångenskap? Jag upplever att vi glömmer bort det lite. Vi tror att några timmars utevistelse och en hög med hö räcker på nått vis.
Vi (med vi menar jag vi människor) är bra på att fånga upp behov hos djurparksdjuren och där arbetas det mycket med att berika djurets levnadsmiljö för att stimulera naturliga beteenden och ge djuren utmaningar som sysselsätter dem.
Varför då? Jo för att man såklart mår mycket bättre av att ha något att göra! Att få använda hjärnan och att få arbeta med tex födosök och rörelse så som det var tänkt för djurarten från början…så är det ju för alla djur! Även oss människor faktiskt.
Det är sällan man ser djur i naturen serveras mat fint upplagt i en matskål eller att gräsätande djur kan stå still på ett ställe och vips serveras en stor hög med energirik föda mitt framför dem, eller hur?!
Hur kan vi då berika hästens levnadsmiljö i fångenskap? Vad är viktigt för en häst, vad är naturligt beteende hos en häst och vad har hästen för behov?
- Hästar har ett stort behov av att tugga. I det vilda äter de upp till 18 h/dygn! Alltså är det viktigt att se till att hästar får lång tuggtid. Man kan tillexempel låta hästen stå på halm. Då har de något att pyssla med under hela tiden. Man kan också arbeta med hönät och olika foderstationer i hagen.
- Hästar har ett stort socialt behov eftersom de är flocklevande. Se till att din häst har hästkompisar! Hästar socialiserar mycket. De gillar att putsa och klia varandra. Hur ser ditt stall ut? Kan hästarna putsa och klia varandra när de står i boxen? Har du placerat hästarna bredvid sin bästa kompis? Hästar bildar ofta par där täta vänskapsband växer fram.
- Hästar i det vilda rör den sig långa sträckor varje dag. Den betar. Se till att sprida ut maten så hästen får röra sig i samband med födointag. Hästtränare Jonas Sjöström har en fantastisk bild på hur han jobbar med detta på sin Facebook-sida. Kolla in det!
- Hur ser hagen ut? Är den helt platt? Hur spännande är det? Hästar är faktiskt väldigt nyfikna djur. Lägg in grenar och kvistar, stockar och andra saker som man kan undersöka.
Det finns fler saker- Vad är ditt bästa berikningstips för häst? (Eller för något annat djur?) Skriv en kommentar!
Mina tjejer och Ronja <3
Till sist vill jag bara nämna en tråkig sak som alla vi djurägare någon gång får uppleva. Att ta farväl av sin pälskling. Jag tycker ni ska gå in och läsa min etolog-kollega Jannices blogginlägg om hunden Ronja. Ronja hade en tuff start i livet men tack vare Jannice och Anton fick hon en andra chans i livet. 12 år gammal har hon nu vandrat vidare. Läs Berättelsen om Ronja här.
Ta hand om er! Förresten, vi har fräschat upp hemsidan lite, visst blev den fin?
Hästar är bäst ;)
Jag måste bara få skriva det här. Jag har ett fantastiskt jobb. Ni borde alla vara avundsjuka ;). Jag får jobba med det jag älskar, jag utmanas i nya uppdrag och får jobba i olika branscher. Vilka fantastiska människor jag får träffa utefter vägen. Många av dem lika nördiga som jag vad gäller djur och djurträning.
Igår var jag hos hästtränaren Jonas Sjöström på inspirationsdag. Tanken med inspirationsdagarna Jonas har i sitt stall är att djurintresserade ska komma och hänga med honom i stallet, ge inspiration till varandra och prata och diskutera träning av alla sorters djur.
Jonas har tre stora hästar och en miniatyrponny i stallet. Med i stallet är Rolle, en ursöt Australian shepherd hane, strax över två år. Jonas pratar varmt om alla sina djur och det märks att han har funderat kring precis allt i sin hästhantering och träning. Jonas arbetar till vardags på Borås djurpark och har alltså (förutom sina egna fåglar, hästar och hunden) stor erfarenhet av att träna djurparksdjur som sälar och hyenor, för att nämna några.
Varför tränar man djurparksdjur, kanske ni tänker? Det finns massor med anledningar till det. När vi håller vilda djur i fångenskap kan den nödvändiga hantering som ibland måste ske (som förflyttningar, veterinärkontroller, medicinering etc.) bli ett stort stressmoment. Genom att träna djuren med belöningspasserade metoder kan vi minska den onödiga stressen avsevärt. Dessutom kan träningen i sig vara en berikning för ett vilt djur i fångenskap. Men det här ämnet ska jag inte skriva mer om idag, idag handlar det mer om domesticerade djur, hästhållning och träning.
Tillbaka till Jonas mysiga stall. Vi fick såklart träffa alla hästarna och Jonas visade också lite trix och även frihetsdressyr i den knähöga snön i paddocken. Gulligast var klart lilla miniatyrhingsten Sioux som lärt sig flema på signal.
Tanken med inspirationsdagarna var alltså att prata och diskutera djurträning och fikandes i stallet hann vi avverka en hel del ämnen. Vi pratade om vikten av att känna till teorin bakom inlärning, djurs beteenden OCH att öva praktiskt. Ofta är man bättre på det ena eller det andra, men för att kunna utföra etisk försvarbar träning och vara riktigt bra, måste du kunna båda.
Vi pratade också om frustration. Att vi ibland kan skapa frustration hos djuren vid träning och hur vi ska hantera det. Vi diskuterade att, när vi tränar med negativ förstärkning kan det bli en ”belöning” att vi slutar träna (man kommer undan ett ”obehag”) medan när vi tränar med positiv förstärkning och slutar träna kan det bli en negativ bestraffning, eftersom vi tar bort något djuret gillar. Det här är viktigt att förstå. Begreppen kring inlärningsteori. I Jonas stall diskuterades hur inlärningsteori och begrepp ofta missförstås eftersom vi använder ord som positiv och negativ.
Vi blandar lätt in våra känslor för olika ord och teori blir plötsligt känslor och åsikter. Det är viktigt att lära sig teorin, att förstå begreppen. I det här sammanhanget är positiv ett matematiskt begrepp och betyder alltså + eller ”lägga till” och negativ betyder – eller ”ta bort”.
Vi hann med en hel del mer samtalsämnen, där i stallgången. Betty hann också med att kära ner sig rätt ordentligt i Rolle. Det kan man ju förstå, i och för sig. Ta hand om er och era pälsklingar! Vi hörs!
(ps. så stolt över min coola kollega leg. Vet Jonna Gohil som är på väg till Milano vet expo för att hålla föredrag på ämnet ”Modern practice management solution for veterinary business”.)
Här sitter jag på en gård och 20 meter utanför fönstret går dessa godingar och tuggar på sitt hö. Det är så härligt.
Ja, de har täcken på sig. Det är något som är väldigt omdiskuterat i hästvärlden. Det är ofta för eller emot. Punkt slut.
För inte alltför längesen kom en norsk studie där man tränat hästarna att välja själva om de ville ha täcket på eller inte. Det visade sig faktiskt att det skiljde sig väldigt mycket från häst till häst. Vissa ville nästan aldrig ha täcke medan andra i högre utsträckning valde att ta på sig täcke vid utgång. Intressant, eller hur?
Det kan ju vara bra att påpeka här att de allra flesta hästar inte behöver täcke, det räcker med att de får äta för att hålla sig varma. Men det verkar kunna ge en extra komfort för vissa individer. Precis som med oss människor har hästar egna preferenser och kanske borde vi oftare ge dem val? Att kunna kontrollera sin egen situation och vara med och bestämma i sin vardag är ett enkelt sätt att höja välfärden för alla individer, djur som människor. Här är det såklart viktigt att fundera över hur valet egentligen ser ut. Får jag välja mellan ett täcke som sitter dåligt, skaver och läcker in eller gå utan kommer jag förmodligen aldrig välja täcket.
Hur miljön ser ut spelar såklart också stor roll. Har jag naturliga skydd eller ett upprättat vindskydd i hagen kommer jag kanske välja täcket mer sällan än om jag har en platt hage helt utan naturliga väderskydd. Det har också gjorts studier där hästar får välja om de vill vara inomhus eller utomhus. Där var resultatet mer lika. Snö och minusgrader verkade hästarna gärna vara ute i medan i regn och blött väder var det fler som valde inomhusalternativet.
Det är som sagt mycket häst nu. Men såklart också hund. Jag håller på att lära Saga och Betty att åka skateboard. Varför då, tänker du?
Varför inte? Det är en perfekt aktivering att träna trick och konster. Dessutom har vi väldigt roligt ihop när mina tjejer får testa sig fram till vad som får klickern att säga ”klick”. Alltså prova sig fram till vilket beteende som ger belöningen.
Igår kväll var jag och träffade Eva Bertilsson (Carpe momentum) för ett litet träningspass tillsammans med Linnéa Johannsson (Heja Hunden) och Anna Hjelmroth (Anna Hjelmroth djurtränare) och deras fina vovvar Stina och Fjant. Bara att vara i en miljö med nya hundar och människor blev ett träningspass för Saga men vi tränade också på att höja värde i kamp/leksaksbelöning.
Jag älskar tillfällen som igår. Där alla är på samma spår. Där belöningsbaserad träning står i centrum. Det finns forskning som visar att när vi jobbar med dessa metoder får vi bättre kontakt med våra husdjur och vi tycker också mer om våra husdjur! Dessutom ger det absolut mest hållbart/långvarigt resultat. Men helt ärligt, här behöver vi inte forskningsstudier som stöd. Det är faktiskt bara att testa. Jag älskar mina hundar så hjärtat nästan spricker, varje dag, men lite extra efter ett träningstillfälle!
Ibland hör jag hur människor skrattar och berättar hur dum en häst varit som blivit skrämd av en liten fladdrande gren eller en plastpåse och skenat rakt in i ett staket eller hoppat ner i ett djup dike. Det är ju inte ett dugg dumt egentligen, utan en välutvecklad flyktrespons som hjälpt hästen som art att överleva i hundratusentals år.
Hur viktigt det är med kunskap om hästens naturliga beteende för att bli en bra ryttare och hästtränare skriver jag om på Sveriges Akademiska etologers facebooksida. De här nämligen hästtema denna månaden. Inlägget kan du läsa här.
Vill du veta mer om ridskolan (Ölmstad Rid och Körsällskap) som nämns i inlägget kan du kolla in deras hemsida här. Hela mitt exjobb hittar du under etolog-fliken här på vår hemsida.
I helgen ska jag föreläsa om hästens etologi och inlärningspsykologi. Det blir roligt!
Jag försöker också komma igång med min egen riding och är träffar därför den här gulliga killen någon dag i veckan.
Jag måste erkänna att jag brottas med en hel del etikska dilemman vad gäller hästsport. Jag försöker hitta vägar där jag kan få utöva mitt största intresse och samtidigt känna att jag bidrar till en er etiksk hästhållning och en bättre hästvälfärd.
Snart är det Göteborgs Horse Show (20-25 februari) som jag såklart ska besöka. Jag tror jag har varit där varje år sedan jag var i 8-9 års åldern.
Igår var jag på barnkalas på Åby travskola. Massor med sjuåringar som åkte sulky efter två underbart söta B-ponnys. Det var så gulligt! Ibland tänker jag att jag ska skaffa mig en sån där liten ponny, att träna trick med och promenera med i skogen. Sen inser jag att jag varken har tid eller plats för den. Alltså, jag tror inte det är helt etiskt försvarsbart (speciellt inte av en etolog) att hålla en ensam ponny på balkongen.
Jag älskar hästar!
Eva Bertilsson (Carpemomentum.nu) under sin föreläsning
I helgen har jag varit på djurkonferens med teamat Choice, Control & Communication (#ccc2018).
Djurkonferensen annornades av naturbruksförvaltningen (med Eva Bertilsson i spetsen) i samarbete med Swaba (Swedish association for behavior analysis) och SAE (Sveriges akademiska etologer) och hölls på Uddetorps naturbruksgymnasium i Skara.
Eva Bertilsson, Tess Erngren, Karolina Westlund, Stephanie Edlund, Carolina Fransson, Emelie De Boussard och Anders Wiberg.
Där var det Många coola föreläsare och många coola deltagare. Alla med koppling till djur och djurträning förstås. Bland föreläsarna hittar de som är som jag (tränings/beteende/djur-nördar) många bekanta namn; Stephanie Edlund, Anders Wiberg, Karolina Westlund, Carolina Fransson, Emelie De Boussard, Eva Bertilsson, Tess Erngren och inte minst, Carrie Kish, som pratade om träning av ormar! Hur coolt?! Det tyckte alla på CCC också för efter hennes föreläsning (som var slut vid åtta på lördagskvällen) tog frågorna liksom aldrig slut.
Alltså vad underbart det var att få vara med den här helgen. Det är liksom lite som att grotta ner sig i en godispåse där alla bitar är favoriter och man vill aldrig sluta äta. Jag ville inte åka hem. Jag vill bo på CCC. Därför vet jag inte riktigt vad jag ska skriva om. Det går inte att välja. Kanske ska jag skriva om att det spökade på vårt hotell? Det gjorde det nämligen, helt säkert. Eller så kanske jag ska skriva om att jag äntligen fick träffa Jannices lilla dotter, framtidens räddare av världen. Tja, iafl djurens räddare, det kan väl inte bli annat när man är på djurkonferens när man bara är några månader gammal.
Triss i etologer!
Jag kanske borde skriva mer om hur jag uppskattar att träffa alla deltagare. Många gamla kursare från etologi och djurskyddsprogrammet. Hur kul det är att höra hur de har de och vad de gör nuförtiden. Där ute i den ”riktiga världen”. Det är så fantastiskt kul att få diskutera djur, djurträning och beteende med dessa kunniga människor.
Jag kanske borde berätta för er vad alla föreläsningar med team choise, control & communication handlade om. Men jag kan inte det. För jag vet inte vad jag ska välja ut. Men en sak tänkte jag låna från Eva Bertilssons föreläsning. Hon ställde nämligen frågan; Hur kommunicerar era djur med er?
Det kom ju såklart hur många exempel som helst. Personligen kan jag prata om hur mina hundar kommunicerar med mig i evigheter. Men jag tror det är mer förstärkande för mig än er. Så jag ger bara två korta exempel;
När Betty vill upp i någons knät krafsar hon mot benet (hon når halvvägs upp på de flesta smalben) tills hon får komma upp. Det brukar gå fort att lära andra människor än matte den kommunikationsmodellen eftersom det ju är rätt irriterande med en krafsande liten chihuahua mot benet.
Saga säger ofta till att vattnet är slut i skålen genom att knuffa på den med nosen så det skramlar ordentligt. Hon kan knuffa den ända fram till mig om jag inte är snabb nog.
Jonna (Gohil, VD för Yoma) berättade för mig igår att hon brukade leka ”spring-tävling” i ridhuset med sitt russ hon hade när hon växte upp. Han brukade ställa sig i en speciell pose, startklar för race i ridhuset, för att säga; Lek med mig matte! Visst är det härligt?!
Så jag för frågan vidare; Hur kommunicerar era djur med er?
Nytt år, nya möjligheter! Här sitter jag på kontoret, första arbetsdagen på 2018 och känner mig lycklig. Trots att det varit mycket fyrverkerier och jag har varit rätt arg över allt smällande med tanke på alla stackars djur som drabbas så känner jag mig laddad inför det nya året. Yoma Consulting AB har massor med nya äventyr som väntar! Jag som etolog har flera fortbildningskurser på gång och Yoma utökar personalstyrkan detta året. Tack för 2017, vi ses under 2018!
Idag bjuder jag på bilder från det gångna året! Vi hörs snart.
Senaste inläggen
Senaste kommentarer
Arkiv
Länkar
Etiketter
belöningsbaserad träning hästtäcke naturligt beteende swaba bra arbetsmiljö forskning zoohandel playmobil konferens samvete se sambandet djurvälfärd frihetsdressyr klicker grupphållning hundbeteende nytt år djurvård sjukskrivning katträning våld mot djur workshop framtiden klickerträning kossor kattavel hästetologi 2018 ensam katthem samband våld i nära relationer slu skara kaninskötsel djurhantering sae djurbeteende kanin katt hästsport sveriges akademiska etologer positiv förstärkning yoma djurträning modern djurträning djur etolog etologi häst veterinär hästhållning hästar hästträning hundträning hund djurvårdare realgymnasiet kaniner provet cloud djurskydd etologer fear free journalsystem vetaboloaget utmattning naturbruk sommar hunddagis ccc2018 ponny djurhållning fns sveriges riksdag skam etik gymnasiet kattunge hund på jobbet kontor naturbruksförvaltningen djurskyddslagstiftning chihuahua uddetorp evidensbaserat finland seminarium djurhem etolog.se hund ensam hemma beteende problembeteende katter hanteringsträning kalv
Om oss
Etolog.se verkar för evidensbaserad kunskap i all djurhållning och djurträning. Vi har anslutna etologer i hela Sverige. Alla våra etologer har akademisk bakgrund och är medlemmar i Sveriges Akademiska Etologer.
Hos oss på Etolog.se kan du som djurägare få kvalitativ hjälp och rådgivning kring ditt djurs beteende och träning. Vi finns också för din verksamhet så som klinik, zoobutik eller gymnasieskola.
Ulrika,Bianca,Julia,Ozzy » Inspiration i stallet : ”Så kul att läsa din underbara blogg och man förstår verkligen hur mycket du brin..”