EtologiBloggen 
En del av etolog.se

2019 > 02

Jag var tio år gammal och hade längtat mer än lovligt efter att börja på den där fritidsgården som var full av djur. Där fanns får, höns, katter, getter och bäst av allt: kaniner. Många av oss djurnördar har nog något sådant minne där gnistan liksom tändes. Min gnista tändes på den där fritidsgården.

Efter någon månad fick jag chans att hyra en bur och köpa en alldeles egen kanin. Han var liten, vit och hade stora, blåa ögon. Hela vägen från kaninutställningen till gården hade jag honom i knäet. Sedan dess var det vi två, varje dag genom hela mellan- och högstadiet. Jag hann ha en himla massa frisyrer och olika mycket svart kladd runt ögonen. King, som han hette, var där hela tiden. Vi var bästa vänner.

King bodde i en bur på 100 cm * 50 cm. En bur godkänd enligt jordbruksverkets föreskrift L 80, inget konstigt alls. Singellivet passade honom bäst, för han var inte kastrerad. Han kom ut och satt i mitt knä eller skuttade i en hage 20 min – 1 timme efter skolan. Jag var en fantastisk kaninägare. En av de absolut mest engagerade. Det sa alla. Vi åkte på utställningar och vann lite priser, han sprang lös och jagade mig runt sommarstugan. Jag minns att King älskade tusenskönor, så dem plockade jag och puttade in i hans bur.

När jag var 16 fick jag veta att det foder jag gett King skulle göra att han fick den sista sprutan. Hans livslust gick ur honom och fler tandoperationer skulle inte ge gnistan åter. Jag grät såklart. Jag grät för att han inte fanns mer. Jag grät för att det var mitt fel.

Idag är jag ordförande för Sveriges Kaninvälfärdsförening och arbetar med att sprida rätt kunskap om hur smådjur ska skötas. Jag har två kaniner som båda dumpats utomhus i dåligt skick. De har sedan de kom hit aldrig ens sett en vanlig kaninbur. Ture och Elsa har alltid varandra, ofta mig och ibland njuter Elsa av att få hela pälsen tvättad av min hund. Deras kost består av hö, bladgrönt och minimala mängder pellets. Ett helt rum är deras, och mitt i det står min säng med kompostgaller runt. Jag sover i en bur. Ja, för jag ska ju bara sova. Varför ska jag ha ett helt rum till det?

Jag kommer aldrig kunna allt om kaniner, hundar, katter… eller något annat djur som flyttar in hos mig. När jag var liten litade jag på den information jag hittade. Det ledde till Kings död. Idag är det otroligt viktigt för mig att vara källkritisk, att söka vetenskapligt grundad information och att lära mig mer hela tiden. Men mer än något annat har jag lärt mig vikten av att följa detta viktiga citat:

“Forgive yourself for not knowing what you didn’t before you learned it.”
-          Maya Angelou

Kom ihåg att alltid vara öppen för att lära dig nya saker, även om det kan kännas jobbigt. Vi gör alla vårt bästa för de djur vi har under vår vinge. Att våga omfamna förändring är starkt och otroligt utvecklande. I vissa fall leder det till att dina djur mår bättre, i andra fall leder det att du blir etolog.
Text: Emma Almquist, Etolog 

Vår hästexpert Emelie med en häst som riktigt njuter! Vår hästexpert Emelie med en häst som riktigt njuter!

Det är sedan tidigare känt att man kan titta på en hästs ansiktsuttryck, för att se om den har ont. Men nu har forskarna även lyckats kartlägga hur hästen ser ut när den är glad, eller upplever något positivt. Man skulle kunna säga att hästarna ler, fast på sitt egna vis. 

För att ta reda på hur hästarnas ansiktsuttryck och kroppsspråk ser ut när de är glada ryktade man hästarna. Hälften av hästarna ryktades på ett traditionellt sätt, och rykten fortgick oavsett hur hästarna reagerade på den. Resten av hästarna ryktades också, men här var man lyhörd för hästens signaler. Visade hästen obehag slutade man och visade hästen att den gillade att bli ryktad på ett visst ställe borstade man lite extra där. Ett år senare genomgick hästarna samma procedur igen, detta för att man ville se hur hästarna reagerade beroende på tidigare erfarenheter. 

Hästarnas reaktioner under rykten spelades in och analyserades sedan och forskarna kunde ganska snabbt se hur hästarna reagerade när de upplevde något positivt, i det här fallet att bli ryktade och lyssnade på. Dessa hästar höll nacken lite höjd, hade sina öron riktade bakåt men i vinkel med nosen, ögonen var halvslutna och överläppen var utsträckt och hölls antingen stilla eller så rörde den på sig. Man såg också att när hästarna blev ryktade ett år efter första försöket, så hade de hästarna som blivit ryktade på det trevligare sättet, ett leende redan från start. 

Det är lika viktigt att kunna se tidiga tecken på att hästen är glad, t.ex. att överläppen sträcks lite som att kunna se tidiga tecken på att hästen inte är nöjd med situationen, t.ex. spända mungipor eftersom vi då snabbt kan undvika att hästen behöver ta till ”starkare” signaler för att bli lyssnade på.

En god välfärd handlar inte bara om att djur ska slippa situationer som de upplever som negativa. Det handlar snarare om att djur ska ha positiva upplevelser!

Lansade, L., Nowak, R., Lainé, A.L., Leterrier, C. Bonneau, C., Parias, C., Bertin, A. (2018) Facial expression and oxytocin as possible markers of positive emotions in horses. Scientific Reports 8:14680 doi: 10.1038/s41598-018-32993-z

Text: Emelie De Boussard, Kognitionsetologerna 

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Ulrika,Bianca,Julia,Ozzy » Inspiration i stallet :  ”Så kul att läsa din underbara blogg och man förstår verkligen hur mycket du brin..”

Arkiv

Länkar

Etiketter

Om oss

Etolog.se  verkar för evidensbaserad kunskap i all djurhållning och djurträning. Vi har anslutna etologer i hela Sverige.  Alla våra etologer har akademisk bakgrund och är medlemmar i Sveriges Akademiska Etologer. 

Hos oss på Etolog.se kan du som djurägare få kvalitativ hjälp och rådgivning kring ditt djurs beteende och träning. Vi finns också för din verksamhet så som klinik, zoobutik eller gymnasieskola.