I början hade russen ingen förväntning på vad en hink eller morot var. Där kom vår stora häst, som går som sällskap och stöd till de små, att vara en viktig resurs. När ponnyerna såg att han åt ur hinken så stack de ner huvudet några gånger och smakade på hans mat. Väldigt gulligt! 

En häftig grej med belöningsbaserad träning är att hästarna (ja, både ponnyerna och den stora hästen) tycker att det är så roligt att träna att de inte vill sluta och de har höga förväntningar när vi dyker upp. Vi har därför varit väldigt noga med att tydligt starta och avsluta träningspassen samt träna på paus. I praktiken innebär det att hästarna har något att göra när vi är i närheten men det inte är ett aktivt träningspass, exempelvis att  äta hö eller blir kliade. Vi är också tydliga med att visa när ett träningspass börjar och slutar. Då blir det tydligt för hästarna när högt värderad belöning, såsom äpple och morot, kommer att levereras så de inte behöver be om dessa belöningar hela tiden. Det gör vi både för att inte hästarna ska känna onödig frustration om otydlighet och för att undvika hästar som biter oss i armarna efter godis. Vi har lagt en del tid på att bara befinna oss i hagen eller stallet och pyssla med andra saker än träning och vi försöker alltid starta träningspassen ur bra pauser där ponnyn inte är för närgången utan pysslar med något annat.

Det går så fort med den här träningen! För två månader sedan tyckte de att vår beröring var läskig och obehaglig medan vi idag har klickat in grimman så att de nästan hoppar i den när vi håller fram den. Vi har promenerat med dem ute och vi har börjat shapea in benlyft inför att kunna verka dem, för att nämna några saker. 

En annan väldigt rolig sak som hänt är att våra så kallade mini-yomas på sex respektive åtta år blivit så duktiga på belöningsbaserad träning. Det verkar så lätt för dem och de har helt förstått konceptet! Tänket om belöningsbaserat har resulterat i att klickerträning till och med förekommer i deras lekar och de är väldigt noga med struktur, pauser och belöningar. Det är faktiskt nästan lika häftigt som att se som ponnyernas utveckling. De är snart långt förbi oss vuxna.

//Ida och Ellen, Yoma Consulting AB